2 juni 1884
Efter den långwariga oblida wäderlek, som rådt wågade man knappt mera hoppas på wärme. Emellertid ha wi nu en wacker och solig pingsthelg, ehuru vegetationen, som en lång tid nästan synts stå på samma punkt, ännu är ganska litet framskriden. Krusbärsbuskarne blomma — till fröjd för de surrande humlorna — häggblommen håller på att slå ut, björken, skogens sköna brud, sweper sitt ljusgröna hår som en lustig slöja kring sina smidiga grenar och redan den sista maj kunde man på åkern upptäcka ett och annat ax, som warit ifrigare än de öfriga att framtitta ur sin gröna kapprock. Lyckligt att flere ej äro lika nyfikna, ty nätterna ha fortfarande warit ganska bistra och hotande. ”När Erik bär ax, så ger Olof kaka”, heter det. Eriksdagen infaller den 18 maj och den fruktade Olof — ”olsmesskroken” — den 29 juli. Det ser således ut som om skörden i år skulle bli ganska sen.
Oaktadt kölden se hafrebroddarne i allmänhet rätt täta och lofwande ut. Ännu har man här i trakten endast satt potäter på några soliga ställen ty det klagas allmänt att jorden är för wåt.
Kristi Himmelsfärdsdag hölls af missionären Tolonen efter slutad gudstjenst missionspredikan, och kollekten, som efter föredraget insamlades för hednamissionen utgjorde 72 mark. Pingstdagens kollekt är genom öfwerhetligt förordnande anslagen till hednamissionen, och inbragte under swenska och finska gudstjensterna sammanlagdt 34 mark 15 penni.
Sjette söndagen efter påsk hölls i folkskolehuset af magister Wäfwars ett talrikt besökt folkeligt föredrag; ämnet war Luther och reformationen.
Att en majförening här komme till stånd wore i sanning önskligt, ty skogens små bewingade innewånares bon plundras på det grymmaste af unga gossar. Man har hört sådana berömma sig af att på en dag ha tillegnat sig 150 st. ägg. Sådant är i sanning upprörande.
Ett önskningsmål, som man från flere håll hört uttalas, wore att medel på något sätt kunde sammanbringas till uppförande af ett anspråkslöst skjul wid den i år nybyggda prydliga ångbåtsbryggan å Lappdal. En tillflyktsort, om också af det allra minst pretentiösa slag, wore i sanning der af nöden för de många resande, som ofta i regn och blåst uppehålla sig timmotal på stranden, och för effekter, som lida af wäta.
”Kärlek och hosta kan ingen falchera”, säger ett gammalt ordspråk, hwilket man denna wårtid särskildt hwad hostan beträffar haft tillfälle att besanna. Hostan kan icke ”falcheras” och hwad wärre är, så är den ofantligt smittosam, ty blott en börjar, fortsättes dermed i oändlighet, fint och groft, högt och lågt, i synnerhet i kyrkan under gudstjensten och särskildt så fort predikan börjar. Man är färdig att önska det de goda menniskorna wille taga med sig lakrits, socker eller en liten bit bröd, för att hejda detta för predikanten och åhörarne mycket störande oljud, samt de allra wärst angripna wille stanna hemma, tills hostan gått öfwer.
Den ena önskar ett, den andra något annat! Så har man äfwen uttalat den önskan att ångbåten Nystad också på färden från Åbo till Hakkala skulle anlöpa Westlax.
Magister Wäfwars har åter i dag hållit ett folkeligt föredrag i skollokalen, om Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, och derwid haft en talrik samling åhörare.
Ångbåten Nystad vid bryggan i Strömma.
