2 maj 1884
Först den 1 maj smalt isen i wåra wikar och fjerdar, så att skötfisket kunde taga sin början, och redan förut rådde ifrig werksamhet wid skötstränderna, båtar reparerades och tjärades, skötor lagades och färgades, och det war som om strandbodarne waknat ur en lång wintersömn. Nu är också deras skördetid, sjön är den åker de plöja, och det gör en godt i hjertat att weta att mången som kanske under wintern swält nu får mätta sig med god föda. I dessa tider har ett par åländingar sökt arrendera fiskwatten, för att idka fiske med krokskötor, men man har befarat att dessa djupgående redskap skulle göra det öfriga skötfisket alltför stort afbräck. Jag wet ej om de lyckats i sina försök att få slå sig ned någonstädes. De skola erbjudit sig att i arrende erlägga 20 mark för hwarje sköta de utlägga.
Här i trakten råder fortfarande panik för wärnepligten, så att hwarje pojke, som närmar sig tjugutalet gör sitt yttersta att få plats på fartyg, för att slippa den grymma lotten att tillhöra fäderneslandets tappre förswarare. Att tala förnuft hjelper icke. Att sjömännen få slita ondt och nödgas lyda kommande äfwen de länder intet — det är sjelfpåtaget. Det behöfwes dock stundom blott ett par dagars tjenstgöring, på fartyg, der knuffar och handgripliga tillrättawisningar icke för den okunnige och tröge uteblifwa för att lära pojkarna den gamla leran, att ”styrman ä ilak om ock kapten ä beskelin*”. Det är slutligen heller icke så alldeles roligt att begifwa sig af, ehuru man söker hålla kuraget uppe och många förgråtna ögon följa fartygen, då de med hwita wingar så gladt gingo ur hamnen ty Gud allena wet hwilka af dessa som nu så hurtigt begynna seglatsen åter wälbehållna skola kasta ankar i hemmets säkra hamn. Skeppet far till fjerran länder — Gud wet när det återwänder”. Gud, hålle sin hand öfwer ”dem som på hafwet fara!”
Ett fromt bruk är här att sjömännen, innan de begifwa sig ut alltid gå till Herrans Bord, — hwem kan wäl säga, huru mången af dem någonsin mera skall göra det i hemsocknens kyrka, ty winningslystnad, äfwen äfwentyrslusta och listiga menniskor, locka så många att rymma från det fartyg hwilket för dem hem, så länge de trampa dess plankor, utgör liksom en del af hemlandet.
*) otydligt i vår förlaga
Besättning på "Laura från Kimito" Bild: Sagalunds bildsamling
