Soldattorpet på Stundars timras upp

Lillmälö den 31 augusti 1992

 

Bästa Peter

Måttet Du angav på soldattorpet stämmer helt överens med de uppgifter jag funnit i olika krigshistoriska verk. Även donatorn Waxlax uppgift måste ju tillmätas ett ”dokumentärt” värde. Kanske även pensionerade polisen Aura i samma by kunde komma med kompletterande uppgifter? – Han var förövrigt jämte andra ”lejon” en gång och talkoarbetade på Stundars.

Sannolikt härstammar huset från 1700-talets andra hälft. Tänk om timran blivit daterad i någondera röstet? Sedan brädfodringen – eller eventuella tapetlager – avlägsnats, kan Du ur timran utläsa husets historia. – Tag vara på eventuella tapetprov, samtliga lager. Att huset har långfarstu och åtminstone ingen ursprunglig kammare, tyder på hög ålder.

Viktigt är, att Du från timran försöker få reda på, vilka dimensioner de ursprungliga fönsterna haft. Tidigast hade fönsterna en rektangulär form, något som Du kan konstatera att gäller för Louko sextonhundratals gård vid Wasastjerna huset i Gamla Vasa. Och här kommer jag med något överraskande. Då ”Finnas” revs kunde jag – om jag nu inte minns fel – till min häpnad konstatera att åtminstone framstugans ugnsfönster hade haft en rektangulär form. Detta kan Du ju konstatera, om Du försiktigt avlägsnar brädfodringen på det aktuella stället. Jag vågade likväl inte återskapa detta fönster lika litet som spisen, främst för den usla ekonomin. – Bl.a. måste vi tigga pengar av Martaföreningen, som till oss avstod hela sin byggnadskassa. Om framstugan i framtiden inreds till ”hållstuga” borde såväl fönstret som spisen ”återkomma”.

Omkr. sekelskiftet 1800 hade fönstret erhållit en i det närmaste kvadratisk form, vilket ju är fallet med ”Råttfellons” fönster, som har varit de ursprungliga på Pundars lillstuga. – Jag hittade dem på husets vind -. Märkligt nog besitter nämnda hus ett mycket ålderdomligt fönster i farstukammaren. – Du torde ha ett foto av detta fönster?

Antagligen har soldattorpet haft fönster av nutida typ med 12 rutor, 6 i varje fönsterhalva. Den tiden löddes blyspröjsar ihop kring glasrutorna. Dessa stöddes av stormjärn på utsidan, vilka spikades till bågarna. På ÖM kan man visa Dig dylika fönster? Där torde man även ha en sådan maskin med vilka blyspröjsarna tillverkades? Först vid 1800-talets början kom fönster med träspröjsar i bruk. – Jag skall ytterligare kontrollera saken medels boställenas inspektionsprotokoll, som är mycket noggranna.

Med bästa hälsningar

Gunnar

Publicerad 10.02.2016 kl. 11:38

Kimito bref. Då det regnade maskar

 1 februari 1884

Wi lefwa i märkwärdiga wintertider: wädret är mildt och regnigt som i april, i lördags den 26 nedföllo med regnet maskar, tumslånga, grå och swarta, liknande ängsmäsk, i Reku by, till läcker spis för gråsparfwarne – ännu den 30 funnos några af maskarne wid lif. – Den 28 kl. 4 på morgonen hördes åskan å prestgården, den 30 såg Eder korrespondent en spindel taga sig en promenad ute på ett stort snöfält, om den sedan ”regnat ned” äfwen den, eller annars af den blida wäderleken lockats till en utflygt ur sin gömma.

Att isarne äro ytterst swaga klagas allmänt; med lifsfara har notdragningen skett och notkarlarne flere gånger fallit in, men dock lyckligt kommit upp ur det wåta. I Lammala noten skall på en dag fångats 30 tunnor ströming, hwilka af en företagsam handlande genast inköpts och försändts till Petersburg. Den färska ströming, har utbjudits till Salo, har kostat 2 mark Ltt.

Hittills har isen på öfwerfartsstället mellan Lappdal och Rölax, ehuru dålig, dock varit möjlig att befara.

I folkskolorna äro i denna termin inskrifna 24 gossar och 24 flickor. I Tjuda pedagogi 46 elever.

 Fotograf Elvira Fredriksson    Notdragning i Dragsfjärd i början av 1900-talet.

Publicerad 01.02.2016 kl. 01:00

Hembygdsrådet Gunnar Rosenholm 1912 – 1999

Stundars grundare, folkskolläraren Gunnar Rosenholm, föddes i en borgerlig familj i Åbo 1912. Faderns arbete som elingenjör förde familjen till Borgå, där Gunnar gick i skola. Unge Gunnar hade många intressen, bl.a. historia, konst, natur och idrott. Han studerade till folkskollärare vid seminariet i Nykarleby.

Till Solf Kyrkoby folkskola kom Rosenholm våren 1938. Uppbyggandet av det som senare blev grunden till Stundars föremålssamling, inleddes omgående. Han bad sina elever ta med sig gamla föremål hemifrån för att man i klassen skulle kunna diskutera deras ursprung och användning. Eleverna åtlydde uppmaningen, och det dröjde inte länge förrän skolan hade en rejäl samling av allmogeföremål från Solfbyarna.

Som privatperson var Rosenholm också en ivrig samlare, som var beredd på vidlyftiga strapatser och uppoffringar för att få tag på de föremål han ville ha. Hans och hustrun Sveas hem fylldes småningom av konst, allmoge- och högreståndsantikviteter. Han dokumenterade även ivrigt den immateriella folkkulturen genom att intervjua informanter ute i byarna och nedteckna deras redogörelser om vitt skilda företeelser. Materialet kom till användning bl.a. i de otaliga tidningsartiklar och böcker som Rosenholm skrev under åren. 

Verksamheten på Stundarsbacken kom igång på allvar i slutet av 1960-talet, och Rosenholm var den självskrivna museologiska experten då det gällde uppbyggnaden av hantverkarbyn och inredandet av stugorna.  Inför pensioneringen från lärartjänsten 1972 utnämndes han till Stundars intendent på livstid och flyttade med hustrun till Lillmälö i Pargas. Vintertid forskade och planerade Rosenholm utbyggnaden av Stundars i sitt arbetsrum på Lillmälö. Han höll brevledes kontakt med och dirigerade de övriga aktivisterna i föreningen och sina medhjälpare. Sommartid besökte Rosenholm Solf personligen för att mera handgripligt delta i arbetet. Ett projekt som låg Rosenholm speciellt nära hjärtat var uppbyggnaden och inredandet av Soldattorpet i början av 1990-talet.

Publicerad 11.01.2016 kl. 12:56

Kimito-bref. Hur blir det med läkare och fattigvård?

Den 31 dec. 1883

Wi ha i dag årets sista dag och stå således liksom wid tröskeln till det nya året. Då gör sig troligen litet hwar frågan: Hwad har detta år, som nu lyktar, bringat mig? Hwad har det bringat min närmaste omgifning, mitt land? Hwilka stora händelser ha derunder fört werlden framåt?

För Kimito har detta nu till ända lupna år icke varit händelserikt, utan ett af dessa lyckliga år, då lifvet fridfullt framglidit dag för dag; och hwad årswexten beträffar, kan det sägas warit ett i allmänhet ”godt år”. Den märkligaste tilldragelsen derunder har warit landtbruksutställningen å Gesterby gård.

Twenne för kommunen wigtiga frågor ha under året warit å bane, nemligen angående en förändrad fattigwård och erhållandet af egen läkare för Kimito moderkyrkoförsamling och dess kapeller. Wid en talrikt besökt kommunalstämma tredje dag jul, förkastades nästan enhälligt förslaget om inrättandet af ett fattighus.

Den andra frågan, angående läkare, blef beroende tills Westanfjerds- och Finby-boernes åsigt inhemtats. Dessa kommuner äro nemligen tillfrågade, om de wilja förena sig med Kimito om aflönandet af en läkare med station i Kimito Kyrkby, der apoteket finnes. Lönen är föreslagen att utgöra 2,000 mark och fri bostad; penningarne skulle enligt ett förslag tagas af de såkallade ”bränwinsmedlen”.

Många woro dock emot saken och menade att man ej kunde weta, huru länge bränwinsmedlen funnos att tillgå. Dahlsbruk skulle bidraga med 1.000 mark och bostad, om läkaren blefwe stationerad på bruket, med skyldighet att en gång i veckan resa upp till Kimito Kyrkby, men detta wille Kimito-boerne icke gå in på. Någon menade wid stämman att Dahlsbruk antagligen skulle deltaga i läkaraflöningen, äfwen om läkaren finge sin station i Kimito, i händelse telegrafstation inrättades i Kyrkby.

Önskligt och tidsenligt wore wisst, att en telegrafstation herstädes blefwe en werklighet, ty länge nog ha wi sett swalorna hwila på de öfwer wår ö löpande telegraftrådarne och förgäfwes önskat att kunna sända budskap helst med dessa wingade skaror. Måtte året 1884 i sina annaler få inregistrera inrättandet af telegrafstation och egen läkare för orten!

Julen har nu gått till ända och warit gynnad af wackert wäder samt ett klingande före. Längs stränderna är sjön till skridskoåkares fröjd isbelagd, men midt på den samma färdas ännu båtar. Under mer än en weckas tid har det starka röda sken, man före solens uppgång och efter dess nedgång sett på himlen, gjort mången hemsk i hågen, emedan man deruti welat se ett olycksbådande järtecken.

Den 1 januari 1884

Det röda skenet belyser icke det nya årets första morgon – må detta åtminstone wara ett godt tecken! Måtte det år som nu randas, bli ett godt och wälsignelserikt år – ”ett godt nytt år för alla – alla!

Publicerad 01.01.2016 kl. 11:03

Fanny Forsman 1836-1912

 

Bild ur Sagalunds museums bildsamling.

 

Fanny föddes 28.10 1836 som barn nr.2 i en syskonskara på 11 barn. Hon avled 5.2 1912

Hennes föräldrar var prosten Wilhelm Forsman f. 1801 och Carolina Adlercreutz f. 1813 från Sjundby.

Hennes far var prost i Kimito fram till sin död 1859 varefter änkan och barnen flyttade till Falkberg i Bjärnå

Fanny Forsman var Åbo Underrrättelsers korrespondent från Kimitoön mellan åren 1880-1906.

Allt material som publiceras är från hennes Kimito-bref som finns i Sagalunds arkiv.

Publicerad 30.12.2015 kl. 11:35

Anna Bäckström (1875–1942), Fiskars

Anna Bäckström föddes den 10 maj 1875 på Gnarps bruk i Sverige. Familjen flyttade till Finland år 1878 och pappan Hjalmar Bäckström var tjänsteman på Dalsbruk och Tykö bruk. Annas mamma hette Ottilia Fernqvist.

Anna Bäckström verkade som kontorist på Finsmedjans kontor i Fiskars åren 1898-1899. Annas sociala position var tjänstemanna dotter. Familjen var inte rik så Anna fick redan som ung börja förvärvsarbeta. Då Anna befann sig i Fiskars skrev hon flitigt brev till sina släktingar. Breven beskriver på ett detaljerat sätt livet på Fiskars bruk för över hundra år sedan, allt från vardag till gemensamma fester.

Anna förblev ogift och levde slutet av sitt liv i Åbo där hon verkade som kamrer dvs. kassaförvaltare vid Åbo Akademi. Anna ägnade sitt liv åt saker som låg nära hennes hjärta, som t.ex. kvinnorörelsen, barns välmående och den svenskspråkiga teatern. Anna var driftig och viljestark – sin tids samhällsaktiv.

 

Samlingar:
Anna Bäckströms original brev, Åbo Akademis bibliotek, Handskriftssamlingarna.
Kopior av Anna Bäckströms brev från Fiskars, Pojo lokalhistoriska arkiv, Pojo samling.

 

bild Åbo Akademis bildsamling, fotograf Gustin Lojander
kuva Åbo Akademin kuvakokoelmat, kuvaaja Gustin Lojander
 

Anna syntyi 10.5.1875 Gnarpsin ruukissa Ruotsissa. Perhe muutti Suomeen 1878 ja isä Carl Hjalmar Bäckström oli töissä Taalintehtaan ja Teijon ruukeissa. Annan äiti oli Ottilia Fernqvist.

Anna Bäckström toimi Fiskarsissa hienotaepajan konttoristina vuosina 1898–1899. Anna kirjoitti ahkerasti kirjeitä perheelleen. Kirjeistä välittyy yksityiskohtaisella tavalla elämä Fiskarsissa yli sata vuotta sitten, aina arjesta koko ruukin yhteisiin juhlahetkiin.

Loppuelämänsä Anna eli naimattomana Turussa ja toimi Åbo Akademin kamreerina eli rahastonhoitajana. Anna omistautui sydäntään lähellä oleville yhteiskunnallisille asioille, kuten naisliikkeelle, lasten hyvinvoinnille ja ruotsinkieliselle teatterille. Anna oli aktiivinen ja lujatahtoinen - aikakautensa asianainen.

 

Kokoelmat:
Anna Bäckströmin alkuperäiset kirjeet, Åbo Akademin kirjasto, Käsikirjoituskokoelmat.
Kopiot Anna Bäckströmin Fiskarsin aikaisista kirjeistä, Pohjan paikallishistoriallinen arkisto.

Publicerad 11.01.2016 kl. 09:07

I museipressen bloggen publiceras tre historiska personers brev under ett kalenderår.

Anna Bäckström beskriver Fiskars bruk ur en kontorists ögon. Fanny Forsman är ÅU:s korrespondent på Kimitoön. Gunnar Rosenholms text handlar om uppbyggnaden av ett soldattorp. 

I samarbete Fiskars museum, Sagalunds museum och Stundars.

Museipressen-blogissa kolme historiallista henkilöa kirjoittavat kirjeitä kalenterivuoden mukaisesti. Yhteistyössä Fiskarsin museo, Sagalundin museo ja Stundars.

 

 

Fanny Forsman

Presentation av Fanny


Anna Bäckström

Presentation av Anna


Gunnar Rosenholm

Presentation av Gunnar