5 februari 1885                 

”Kyndelsmessoblida, hela årets qvida”, heter det och blidt ha vi haft, blidt och regnigt en tid bortåt: men hvarför kyndelsmessoblidan skall vara så olycksbringande, utom under bara vintrar, kan man just icke inse. Ännu ligger brodden har under sitt snötäcke, och måtte det gamla ordspråket emellertid komma på skam.

Annars kan man verkligen nu för tiden börja få ledsamt efter solen, som alldeles vändt sitt anlete ifrån oss, ty då den någon gång på veckotal oförvarandes råkat leka litet ”tittut” mellan molnen, har den genast åter ångrat sig, dragit nattmössan öfver sig igen och insvept sig i sjudubbla töckenslöjor.

Tiden går för öfrigt här sin jemna och lyckligtvis lugna och fridfulla gång. En varg – en gäst från fasta landet, ty egna vargar bestå vi oss icke – har i dessa dagar gjort sina promenader i kyrktrakten: räfvarne tjuta och spå ruskväder, och den spådomen slår in allt hwad det hinner.

Isarne äro nu af den beskaffenheten att menniskorna färdas på dem och de hålla, så länge – tills de brista.

Fisket säges varit mycket lönande i år.

För att visa att man i vår lilla verld följer med hvad som händer ute i stora vida verlden, följer här en förteckning öfver de tidningar och tidskrifter, som genom härvarande postexpedition för 1885 blifvit reqvirerade. Den har benäget blifvit mig af vår vanliga och tillmötesgående postmästarinna meddelad.

Inhemska tidningar, på svenska:

Biet 3 exx., Björneborgs tidning 1 ex., Ekenäs Notisblad 1 ex., Finland 2 exx., Finlands Allmänna Tidning 1 ex., Folkvännen 3 exx., Helsingfors Dagblad 2 exx., Hufvudstadsbladet 3 exx., Missionstidning 5 exx., Missionstidning med bihang 7 exx., Norra Posten 1 ex., Nya Pressen 7 exx., Sjömansvännen 18 exx., Sporten 1 ex., Sändebudet 28 exx., Tammerfors Aftonblad 1 ex., Åbo Tidning 13 exx., Åbo Underrättelser 32 exx., Summa 109 exmplar.

På finska:

Aura 2 exx., Merimiehen Ystävä 1 ex., Sanansaattaja 1 ex., Sanoma Turusta 8 exx., Suomen Teollisuuslehti 1 ex., Turun Lehti 12 exx., Summa 28 exemplar.

Svenska och utländska tidningar:

Arbetarebladet 1 ex., Arbetarens Vän 3 exx., Barnens Tidning 2 exx., Barnens Vän 2 exx., Barnens Vän med Bilaga 1 ex., Barnavännen 1 ex., Budbäraren 1 ex., Dagens Nyheter 1 ex., Djurvännen 2 exx., Freja 1 ex., Förbunet 1 ex., Göteborgs Veckoblad 1 ex., Hemlandsvännen 1 ex., Jönköpings posten 1 ex., Kasper 1 ex., Lördagsqvällen 1 ex., Missionstidning 1 ex., Norrbottens Kuriren 1 ex. Nerikes Allehanda 1 ex., Ny Illustrerad tidning 1 ex., Nya Wermlandstidning 1 ex., Oskarhamns posten 1 ex. Stadmissionären 3 exx., Stockholm Dagblad 1 ex., Svenska Familj Journalen 1 ex., Svenska Posten 2 exx., Svenska Veckobladet 2 exx., Söndags-Nisse 1 ex., Tidning för Idrott 1 ex., Tidskrift för Hemmet 1 ex. Tidskrift för Kristlig tro och bildning 1 ex., Wermländingen 1 ex., Väktaren 2 exx., Journal Amusamt 1 ex. Ueber land und Meer 1 ex., Gartenlaube 1 ex., Der Bazar 1 ex. Family Herold 1 ex. Tillsammans 48 exemplar.

Hela antalet tidningar som på vår ort läses, är således 205 exemplar, utom ett större antal exx. Af Sändebudet, Missionstidning och Sjömansvännen, som reqvirerats direkte från redaktionerna.

Jultiden anlände med hvarje post till Kimito omkring 200 bref och försändelser. Huru stor är ej korrespondensen här på orten nu, mot fordom i lösväskornas dagar!

"Wargjagt i Westergötland." En släde med tre män och en gris förföljs av två vargar. Fritz von Dardel 1847.

4 januari 1885

Wi ha nyss lemnat ett årsskifte bakom oss och wid ett sådan frågar sig owillkorligt enhwar: hwad skall det nya året bringa mig? Hwad skall det bringa mina kära – hwad skall det bringa mitt land? Månne sorg och lidande, månne fröjd och glada dagar?

Att det för de flesta jordewandrare skall bringa möda och arbete, äfwen då det är som bäst, wete wi; att jorden är full af nöd och qwal, wete wi, men äfwen att här wäxer mången glädjens blomma för den förnöjsamme, att den gifmilde kan njuta mången fröjd, att ett redligt arbete här har sin lön med sig och att ingen utsår ädel säd förgäfwes, äfwen om det för menskliga ögon ser så ut, liksom att inte ädelt werk skett förgäfwes, intet ädelt lif förgäfwes lewats.

Hwad wi främst af allt weta, är att allt står i Guds händer, så wäl de stora werldshändelserna som det hwilket synes oss kortsynte litet och ringa, äfwensom att: ”Den sig förtror uti Guds hand, Han har ett ewigt och oförwanskligt hopp, hwilket tröstar i lifwets alla wexlingar och ger frid i döden, hwilken snart eller sent förestår enhwar. Det glada mod, som stöder sig på trons fasta grund, den frid, som ingen nöd eller död förmår rubba – detta är min nyårsönskan till alla – alla!

Den1 januari 1884 utgjorde folkmängden inom Kimito moderkyrkoförsamling av 2,440 män och 2,464 qwinnor, summa 4,904 personer.

Den 1 januari 1885 bestod den af 2,468 män och 2,453 qwinnor, summa 4,901 personer.

Wäderleken och föret ha under hela helgen warit de bästa man kunnat begära, men som den menskliga oförnöjsamheten allerstädes är sig lik, hysa wi ännu den önskan att isen mellan Lappdal och Rölax måtte stadga sig och bli säker, ty ännu är den icke farbar.

Bland jullekarne, hwarmed i wår lilla werld äfen ”stora barn” roa sig, har den såkallade ”tankeläsningen”, intagit ett framstående rum, och man har derwid till mångens häpnad gjort ganska öfwerraskande erfarenheter. Wi följa med wår tid, äfwen wi!

Den 1 januari tillträdde socknens å Dahlsbruk stationerade läkare, doktor Branders, sin befattning.

Ehuru isarne äro så dåliga har notfisket flitigt pågått och slagit wäl ut; uppköpare i mängd har infunnit sig och några olyckshändelser har man lyckligtwis icke hört omtalas, ehuru det allmänt klagas öfwer de skrala isarne.

Såsom egendomligt för årstiden kan anföras att ångbåten ”Oscar”, hemma från Riga, hwilken den 20 december afgick från Dahlsbruk med jernlast, den 3 januari dit återkom för att intaga last till Riga. Fartyget stannade ungefär en half mil från bruket och dess befälhafware, kapten Stadenhagen, begaf sig till destinationsorten, för att undersöka huruwida fartyget skulle kunna genombryta isen; denna hans färd skedde dels till fots, dels med släde. Detta befanns möjligt och fartyget låg i går den 4, wid walswerkebryggan å Dahlsbruk. Denna notis har, såsom warande af intresse wid denna sena årstid, blifwit mig meddelad.

Man har som någonting owanligt iakttagit att qwinnornas antal inom församlingen i år är mindre än karlarnes, hwilket med 15 öfwerskjuter det samma. Det öfwerwägande antalet qwinliga innewånare i Finland får således detta år härifrån intet tillskott.

Kortet ur Sagalunds samlingar

18 november 1884

Att wi haft en i allo förmånlig höst, det måste äfwen den oförnöjsammaste medgifwa – mildt, lagom regn för brunnar och wattenwerk, någon gång litet fruset om nätterna – till synnerlig fördel för samfärdseln, emedan det upptorkat de höstligt muddriga wägarne – och till och med rätt många solskensdagar, så att ordspråket: ”sällsynt som sol i november”, i år icke håller streck.

Broddåkrarna ha länge warit det enda bjertgröna ögat mött – i natt ha de nu fått sig ett tunnt snötäcke, som dock icke torde bli waraktigt, då marken är alldeles ofrusen; den tjenliga hösten har med dem nästan gjort underwerk och äfwen sent sådda tegar ha grönskat ganska lofwande. I följd af den tjenliga wäderleken ha arbetena på fältet öfwer allt kunnat fortgå och den som färdas på wår ö, har nöjet att se stora wälupplöjda fält, med raka, regelräta diken, wittnande om att man här, hwad jordbruket beträffar, med all flit följer med sin tid.

Folkflyttningens oroliga weckor äro nu till ända, flyttningslassen färdas icke längre af och an, de starkt gouterade folknöjena, auktionerna, pågå icke längre och äfwen de talrika bröllopen bli småningom undanstökade – lifwet återtager, efter att en liten tid ha böljat oroligt, sitt jemna stillsamma lopp.

Folkskoleinspektorn herr kyrkoherden Ekblom är för närwarande på sin inspektionsresa och har twenne dagar öfwerwarat underwisningen i socknens högre folkskolor.

Den tillämnade slöjdskolan öppnades icke den 1 november, den war nu afsedd att taga sin början i går, men om så skett wet jag icke – blott twenne elever hade förlidne wecka anmält sig sinnade att begagna sig af den erbjudna underwisningen.

Ett tillbud till olyckshändelse egde rum den 11, då twenne fruntimmer åkte utför den höga och krokiga Gammelbybacken; owan att gå för wagn lydde den ena hästen icke tygeln, utan drog wagnen mot en stor, wid sidan af wägen befintlig sten, med den påföljd att båda linealerna wid den häftiga stöten gingo af och de båda fruntimren jemte kusken kastades ur åkdonet – dock underbarligen och lyckligen utan att erhålla någon swårare stöt.

En händelse af så upprörande och sorglig beskaffenhet, att det redan är smärtsamt att omtala den, tilldrog sig första weckan i denna månad. Garfwaren Ekmans i Engelsby twenne barn, en femtonårig flicka, som besökte folkskolan, och en femårig gosse, förtärde bröd i hwilket råttgift war inbakadt, och afledo, gossen samma dag, flickan efter nära tre dygns lidande.

Denna förfärliga tilldragelse är utan alla kommentarer en gripande warning för en och hwar att försigtigt umgås med gift, då sådan oundgängligen måste anwändas mot skadedjur.

I Åbo Underrättelser finnes införd en uppmaning till enhwar, som känner till något werksamt medel mot nervös hufwudwärk, att uppgifwa det samma. Jag will derför nämna att ”Menthol” i många fall wisat sig som ett godt medel mot denna plåga, då man med mentholkäglan flitigt bestrukit pannan, tinningarne, samt i synnerhet nacken. Hjelper det icke så ”stjelper” det i alla fall ej heller, och försöka duger”, heter det.

          Bröllop i slutet av 1800-talet på Gammelby gård. Venena=dödligt.

7 oktober 1884        

Att ”hösten är kommen”, derom qwäda skalderna, om höstens ankomst tala de gulnade löfwen och de halft löflösa träden, men om sommar, den ljufliga Britmessosommaren, wittna lingonblom, linnea, blommande rosenhäckar och trädgårdens i de grannaste färger prålande astrar och georginer. Ännu i dessa dagar har man skördat färska gurkor på kalljord.

Tranorna ha dragit mot söder, men ännu den 24 september syntes här några swalor. Alla sommargäster ha också nu lemnat wåra bygder. Herr och fru Ahlstedt medförde härifrån wackra sommarminnen i form af trenne mindre taflor, – landskap, – en stor duk, ”rast under skörden”, der man hade tillfälle att med nöje igenkänna gamla bekanta personligheter från bygden – och ett wällyckadt porträtt. Med dessa ha hufwudstadens konstwänner nu tillfälle att formera bekantskap på utställningen. *) Se bild vid tidigare inlägg.

Sedan regn ändtligen fallit, ha de länge så bedröfliga rågbroddarne något tagit sig, men flesta och ojemna äro de mest ännu och en ny fiende, masken, har på dem anställt betydlig skada.

Af rågen torde afkastningen öfwerhufwud taget kunna anses medelmåttig, af hwete likaså; hafre har man här ännu föga tröskat emedan alla gerna begagna den gynsamma wäderleken till arbeten på fältet, men man hoppas i allmänhet att deraf erhålla ett godt korntal. Owanligt god är tillgången i år på halm.

Potäterna, som upptogos under gynsam wäderlek, ha warit mycket gifwande, linet långt och mycket lofwar ”qwinfolket” träget winterarbete och långa wäfwar på ”lindan”, då jorden härnäst åter grönskar, ärterna ha också gifwit god skörd.

På frukt har detta år deremot icke warit så rikt; äpplen har skördats temligen litet, päron och plommon likaså, körsbär ha alls icke funnits. I wilda bär har det funnits ymnigt smultron och hallon, mindre rikligt lingon och hjortron och obetydligt blåbär. Såsom owanligt för årstiden kan nämnas att mogna smultron här plockades den 4 oktober.

Det naturfenomen som å ångbåten Nystad, den 25 september iakttogs i närheten af Jungfrusund, observerades äfwen på sjön mellan Sjölax och Falckberg. Twenne karlar, som wid sjutiden på qwällen rodde en med mäld lastad ekstock in i wiken wid Falckberg, hörde först ett egendomligt brusande, hwilket de ansågo framkalladt af någon förbifarande ångbåt; derpå sågo de en hög wattenpelare resa sig wid den lilla modt  i fjerden belägna Lemasholmen, hwarefter wattnet plötsligt steg och häfde upp en förfärligt hög wåg, som wältrade sig twärs öfwer fjerden mot Falckbergsstranden, så att båten, som lyckligtwis hunnit till stranden, höll på att ryckas tillbaka i sjön och blott med största ansträngning kunde qwarhållas. Samtidigt härmed hördes ett starkt hwinande i luften och en wåldsam stormil afbröt buskar, kwistar och georginer, som stodo der den for fram och transporterade några af dem ända till stranden af Makarla träsk, på en wersts afstånd. Denna ”cyklon”, eller hwad fenomenet kan benämnas, som från sydwest sträckte sina werkningar öfwer en smal sträcka, der den under sin framfart äfwen tog med sig twenne halmtak, och räckte blott några få minuter.

Ärtskörd tidigt 1900-tal i Söglö/Dragsfjärd.  Fotograf Elvira Fredriksson. Ur Sagalunds bildsamling.

12 augusti 1884     

Ett särdeles wackert wäder gynnade syföreningens i Kimito lotteri, som försiggick den 10 augusti, Larsmess-söndagen i Kyrkby, der lokal wälwilligt upplåtits af herr vicebefallningsman Laurén. – Lottförsäljningen som egde rum på en med björkar och granar festligt prydd plan, försiggick särdeles snabbt; winsterna utgjordes af de af syföreningens flitiga medlemmar förfärdigade arbetena samt dessutom af en mängd wackra och nyttiga saker, som wänner till föreningen och dess menniskowänliga syfte förärat. Nettobehållningen blef 419 mark 45 penni – ett i sanning godt resultat, öfwer hwilket man har skäl att fröjda sig, emedan mången werklig nöd derigenom kan lindras.

För att bereda de många, säkert till öfwer ett tusental församlade en angenäm dag, hade flere af socknens herrar lånat syförenings ”systrarna” en hjälpsam hand, genom att anordna lekar och täflingar i fria luften, i en äfwenledes af herr befallningsman Laurén upplåten hage, och det roade både unga och gamla att se de kostliga kapplöpningarne i säck, kämpandet med höpåsar på höga bockar, försöken att wandra på en horizontelt liggande stock, som war fästad wid ena ändan, men utan stöd på den andra, och derför dallrade betänkligt, och att springa uppför ett af bräder sammanfogadt brant sluttande plan, samt kapplöpning; wid hwilka täflingar segraren alltid lyckliggjordes med något litet pris. Dylika på andra orter icke owanliga folknöjen ha här förut icke förekommit, men att de härefter icke skola bli försummade, derför borgar det allmänna intresse, hwarmed de omfattades. Ett oskyldigt nöjde, som tillika bereder sysselsättning, är en god sak, ty för den sysslolöses händer har frestaren alltid lätt något icke oskyldigt arbete i beredskap, och mycke okynne bedrifwes i werlden blott af missriktad, werksamhetsdrift.

För att flickorna ej heller skulle bli lottlösa på sin del af nöjet, lekte de unga sedan ”Hej säj, så får du mej!” och andra danslekar i det gröna.

För sitt warma sträfwande att gifwa socknens ungdom intresse för musikens förädlande njutning förtjenar herr orgelnisten Hagman i sanning stort erkännande. På landet, der redan de långa distanserna lägga hinder i wägen för regelbundna sångöfningar, erbjuder inöfwandet af en sångkör stora swårigheter, och det fordras både energi och god wilje att winna så goda resultater som herr Hagman wunnit och hwarom man hade tillfälle att öfwertyga sig, då hans sångarskara under eftermiddagens lopp utförde både kör- och qvartettsånger.

Innan lekarne togo sin början bidrog ett socknens barn, en nyligen från Nykarleby seminarium utexaminerad lärarekandidat Jansson, wälwilligt att göra festprogrammet rikhaltigare genom ett wäl genomtänkt föredrag ur swenska historien.

Jag tror mig kunna säga att denna lilla festlighet hos alla deltagare qwarlemnat ett uteslutande angenämt intryck, förnämligast på grund af den i allo utmärkta ordning och hygglighet, som öfwer allt gaf sig tillkänna. Man såg bland de många församlade ej en enda öfwerlastad person. Då Kimito allmogen förstår att uppträda så i allo hyggligt, kan man anse det som en heder att wara Kimitobo.

Ett warmt tack till alla gifware och köpare, till lekarnes ledare och ordningen upprätthållare, till dem, som genom sång och föredrag beredde de församlade ett förädlande nöje – till alla, alla som medwerkat till festens wackra resultat.

Dans vid Norrlångviken ca 1904.   Fotograf Otto Andersson

 18 juli 1884

Ingenting är så här midt under höbergningstiden, af mera brännande intresse för landbon är wäderleken, och ingenting har warit variablare än just wädret dessa senaste dagar. Redan nykomlingen Alice – som rätteligen borde heta Toras – tycktes jämte sina äldre systrar Johanna, Kristina och hwad de respektabla damerna alla heta, gråtmilda humör, men wisade dock snart, som det egnar och anstår en ung tärna, ett soligt anlete; sedan har det dagligen fallit några större eller mindre skurar, och i dag regnar det kontinuerligt. Det ser bekymmersamt ut med höet, som annars i år torde på de flesta ställen gifwa temligen god afkastning; men wi wilja hoppas att Gud efter regn åter låter solen skina och förlänar en tjenlig wäderlek.

En läckerhet, som annars wanligen fått anskaffas från längre bort belägna orter har dessa tider stått till buds på närmare håll. Å Dalby Mellangårds fiskewatten har nemligen i en så kallad stor-ryssja under några weckor fångats 17 st. laxar, några wägande öfwer 1 Ltt. Detta förträffliga fiskredskap, som lärer begagnas i Österbotten och fullfärdigt säges kosta 700 mark, har således blott genom lax inbringat en wacker summa då denna fisk orensad betingat sig ett pris af 80 penni TT. Dessutom skall i ryssjan utom laxen äfwen fångats mycket sik.

Under gynsam wäderlek och åskådarnes hurrarop afgick från stapeln å Kärra warf i Dragsfjerd den 6 juli ett fartyg, som erhöll namnet Nikolai. Fartyget, hwilket eges af rusthållaren G.A. Fredriksson med flere, är bygdt under Bureau Veritas’ besigtning af byggmästar I. Danielsson från nämnda kapell, efter en af byggmästare G.A. Kronström från Kimito socken uppgjord ritning, och kommer fartyget hwilket enligt fackmäns utsago är wäl konstrueradt, att riggas som barkskepp, mäta cirka 450 registertons och föras af kapten G.A. Bäcklund från Åbo, hwilken under en följd af år fört fartyg för nämnde rederis räkning.

Under hösten kommer i Kimito ytterligare ett skepp att afgå från stapeln; hwilket bewisar att härwarande rederier oaktadt de tryckta konjunkturerna ännu icke låtit afskräcka sig från fartygsbyggeri.

Från fartygen, af hwilka de flesta fulländat sin första resa, hafwa, ehuru frakterna äro ytterst låga, mindre dividender utdelats.

De uti Illo och Brändboda i Westanfjerd år 1882 uppförda twenne cylinder-kalkugnarna hade under förenämnda och förlidet år att utstå den kamp, som ofta widlåder nya inrättningar, nemligen swårigheten att för sina tillwerkningar erhålla afsättning; dessa widrigheter synas emellertid nu hafwa upphört. Det från förra året oförsålda, till flere tusental tunnor uppgående kalklagret, jemte tillwerkningarne sedan mars månad, är nu utsåldt. Wid Illo kalkugn wänta för tillfället twenne fartyg på last – liksom det förut under sommaren äfwen warit fallet, tills ugnen hinner leverera dem den.

Det gamla i Kimito förr brukliga sättet att färdas med båt till Åbo har i följd af den beqwäma ångbåtslinien Åbo - Salo i norra delen af ön upphört, men deremot nödgas man ganska ofta begagna sig af båt i dess södra del eller Westanfjerd, emedan ångbåten Nystad endast hwarannan wecka anlöpen Westanfjerd; skulle icke Nystad, till allmänhetens glädje och möjligen dess egen fördel, kunna sträcka sin färd en knapp timmes wäg längre fram, och anwända Gräggnäs, i stället för Dahlsbruk, till ändpunkt?

Apropos af ångbåtsturer, så har här från många håll uttalats en önskan att ångbåten Aino, som om onsdagarne afgår från Salo till Åbo klockan9 träder sin färd till Strömma, kunde afgå en eller par timmar tidigare än hwad nu är fallet så att det för dess passagerare wore möjligt att fortsätta resan österut med "Finland" som klockan 7 afgår från Åbo. Så som turerna nu äro ställda, mötas de båda fartygen ofta i Åbo å.

För den som lefwat i dessa trakter för trettio à fyratio år tillbaka och erinrar sig kommunikationerna till sjös på den tiden förefalla framstegen, hwad dessa beträffar, ofantliga. Nu befaras wåra kuster af ångare; då fanns här en gammal gubbe den så kallade ”Ryssbacken”, hwilken benämndes sålunda efter den backe, der hans koja stod och der några ryssar i tidernas tid sägas blifwit jordade. Gubben hade en temligen stor båt, war kapten på skutan och transporterade passagerare till och från Åbo, emot en afgift af 5 kopek silfwer, några ”kaffeknorrar” och förbindelse att i tur med öfriga passagerare hjelpa till med rodden. Förnämligare passagerare kunde mot en högre afgift slippa att ro. Med befattade man sig på den tiden föga, utom då det war någorlunda lugnt och vackert wäder. Gubben satt förnöjd wid styret, tuggade sin buss, tog gerna en styrketår och tyckte att ”Gud skop ingen haft”. På båten befunno sig gemytligt tillsammans folk och kacklande höns; man lade ofta i land – ”Brudholmen”, ”Röfwarholmen” och ”Kyrkherrn” woro de wanligaste rastställena – och då kokades kaffe och potatis. Sålunda kunde man omsider kafwa sig fram på par tre dagar och nätter. Då gubben nedlagt kommandostafwen, efterträddes han i befälet af sin gumma ”Ryssbackan” – bekant för sin försigtighet och sina swarta strumpor – och allt gick på gamla wiset, utom att kaffedrickandet tilltog och segellapparne mera sällan hissades. Nu hwila de gamla sedan många år från sina färder och skelettet af båten, som länge uppdragen på stranden wid Lappdal tjenade de wäntande ångbåtspassagerarne, som afbidade gamla Thellas ankomst, till ett klent skydd mot owäder, är för länge sedan förswunnen från jorden. Allt har sin tid och så hade äfwen gamle Ryssbacken och hans båt.

     Fartyget Nikolai och skeppsbyggmästare G.A Kronström   

2 juni 1884     

Efter den långwariga oblida wäderlek, som rådt wågade man knappt mera hoppas på wärme. Emellertid ha wi nu en wacker och solig pingsthelg, ehuru vegetationen, som en lång tid nästan synts stå på samma punkt, ännu är ganska litet framskriden. Krusbärsbuskarne blomma — till fröjd för de surrande humlorna — häggblommen håller på att slå ut, björken, skogens sköna brud, sweper sitt ljusgröna hår som en lustig slöja kring sina smidiga grenar och redan den sista maj kunde man på åkern upptäcka ett och annat ax, som warit ifrigare än de öfriga att framtitta ur sin gröna kapprock. Lyckligt att flere ej äro lika nyfikna, ty nätterna ha fortfarande warit ganska bistra och hotande. ”När Erik bär ax, så ger Olof kaka”, heter det. Eriksdagen infaller den 18 maj och den fruktade Olof — ”olsmesskroken” — den 29 juli. Det ser således ut som om skörden i år skulle bli ganska sen.

Oaktadt kölden se hafrebroddarne i allmänhet rätt täta och lofwande ut. Ännu har man här i trakten endast satt potäter på några soliga ställen ty det klagas allmänt att jorden är för wåt.

Kristi Himmelsfärdsdag hölls af missionären Tolonen efter slutad gudstjenst missionspredikan, och kollekten, som efter föredraget insamlades för hednamissionen utgjorde 72 mark. Pingstdagens kollekt är genom öfwerhetligt förordnande anslagen till hednamissionen, och inbragte under swenska och finska gudstjensterna sammanlagdt 34 mark 15 penni.

Sjette söndagen efter påsk hölls i folkskolehuset af magister Wäfwars ett talrikt besökt folkeligt föredrag; ämnet war Luther och reformationen.

Att en majförening här komme till stånd wore i sanning önskligt, ty skogens små bewingade innewånares bon plundras på det grymmaste af unga gossar. Man har hört sådana berömma sig af att på en dag ha tillegnat sig 150 st. ägg. Sådant är i sanning upprörande.

Ett önskningsmål, som man från flere håll hört uttalas, wore att medel på något sätt kunde sammanbringas till uppförande af ett anspråkslöst skjul wid den i år nybyggda prydliga ångbåtsbryggan å Lappdal. En tillflyktsort, om också af det allra minst pretentiösa slag, wore i sanning der af nöden för de många resande, som ofta i regn och blåst uppehålla sig timmotal på stranden, och för effekter, som lida af wäta.

”Kärlek och hosta kan ingen falchera”, säger ett gammalt ordspråk, hwilket man denna wårtid särskildt hwad hostan beträffar haft tillfälle att besanna. Hostan kan icke ”falcheras” och hwad wärre är, så är den ofantligt smittosam, ty blott en börjar, fortsättes dermed i oändlighet, fint och groft, högt och lågt, i synnerhet i kyrkan under gudstjensten och särskildt så fort predikan börjar. Man är färdig att önska det de goda menniskorna wille taga med sig lakrits, socker eller en liten bit bröd, för att hejda detta för predikanten och åhörarne mycket störande oljud, samt de allra wärst angripna wille stanna hemma, tills hostan gått öfwer.

Den ena önskar ett, den andra något annat! Så har man äfwen uttalat den önskan att ångbåten Nystad också på färden från Åbo till Hakkala skulle anlöpa Westlax.

Magister Wäfwars har åter i dag hållit ett folkeligt föredrag i skollokalen, om Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, och derwid haft en talrik samling åhörare.

Ångbåten Nystad vid bryggan i Strömma.

2 maj 1884

Först den 1 maj smalt isen i wåra wikar och fjerdar, så att skötfisket kunde taga sin början, och redan förut rådde ifrig werksamhet wid skötstränderna, båtar reparerades och tjärades, skötor lagades och färgades, och det war som om strandbodarne waknat ur en lång wintersömn. Nu är också deras skördetid, sjön är den åker de plöja, och det gör en godt i hjertat att weta att mången som kanske under wintern swält nu får mätta sig med god föda. I dessa tider har ett par åländingar sökt arrendera fiskwatten, för att idka fiske med krokskötor, men man har befarat att dessa djupgående redskap skulle göra det öfriga skötfisket alltför stort afbräck. Jag wet ej om de lyckats i sina försök att få slå sig ned någonstädes. De skola erbjudit sig att i arrende erlägga 20 mark för hwarje sköta de utlägga.

Här i trakten råder fortfarande panik för wärnepligten, så att hwarje pojke, som närmar sig tjugutalet gör sitt yttersta att få plats på fartyg, för att slippa den grymma lotten att tillhöra fäderneslandets tappre förswarare. Att tala förnuft hjelper icke. Att sjömännen få slita ondt och nödgas lyda kommande äfwen de länder intet — det är sjelfpåtaget. Det behöfwes dock stundom blott ett par dagars tjenstgöring, på fartyg, der knuffar och handgripliga tillrättawisningar icke för den okunnige och tröge uteblifwa för att lära pojkarna den gamla leran, att ”styrman ä ilak om ock kapten ä beskelin*”. Det är slutligen heller icke så alldeles roligt att begifwa sig af, ehuru man söker hålla kuraget uppe och många förgråtna ögon följa fartygen, då de med hwita wingar så gladt gingo ur hamnen ty Gud allena wet hwilka af dessa som nu så hurtigt begynna seglatsen åter wälbehållna skola kasta ankar i hemmets säkra hamn. Skeppet far till fjerran länder — Gud wet när det återwänder”. Gud, hålle sin hand öfwer ”dem som på hafwet fara!”

Ett fromt bruk är här att sjömännen, innan de begifwa sig ut alltid gå till Herrans Bord, — hwem kan wäl säga, huru mången af dem någonsin mera skall göra det i hemsocknens kyrka, ty winningslystnad, äfwen äfwentyrslusta och listiga menniskor, locka så många att rymma från det fartyg hwilket för dem hem, så länge de trampa dess plankor, utgör liksom en del af hemlandet.

*) otydligt i vår förlaga

Besättning på "Laura från Kimito"  Bild: Sagalunds bildsamling