Kimito-bref Folkflyttning, sorgliga tillbud och medel mot hufvudverk

18 november 1884

Att wi haft en i allo förmånlig höst, det måste äfwen den oförnöjsammaste medgifwa – mildt, lagom regn för brunnar och wattenwerk, någon gång litet fruset om nätterna – till synnerlig fördel för samfärdseln, emedan det upptorkat de höstligt muddriga wägarne – och till och med rätt många solskensdagar, så att ordspråket: ”sällsynt som sol i november”, i år icke håller streck.

Broddåkrarna ha länge warit det enda bjertgröna ögat mött – i natt ha de nu fått sig ett tunnt snötäcke, som dock icke torde bli waraktigt, då marken är alldeles ofrusen; den tjenliga hösten har med dem nästan gjort underwerk och äfwen sent sådda tegar ha grönskat ganska lofwande. I följd af den tjenliga wäderleken ha arbetena på fältet öfwer allt kunnat fortgå och den som färdas på wår ö, har nöjet att se stora wälupplöjda fält, med raka, regelräta diken, wittnande om att man här, hwad jordbruket beträffar, med all flit följer med sin tid.

Folkflyttningens oroliga weckor äro nu till ända, flyttningslassen färdas icke längre af och an, de starkt gouterade folknöjena, auktionerna, pågå icke längre och äfwen de talrika bröllopen bli småningom undanstökade – lifwet återtager, efter att en liten tid ha böljat oroligt, sitt jemna stillsamma lopp.

Folkskoleinspektorn herr kyrkoherden Ekblom är för närwarande på sin inspektionsresa och har twenne dagar öfwerwarat underwisningen i socknens högre folkskolor.

Den tillämnade slöjdskolan öppnades icke den 1 november, den war nu afsedd att taga sin början i går, men om så skett wet jag icke – blott twenne elever hade förlidne wecka anmält sig sinnade att begagna sig af den erbjudna underwisningen.

Ett tillbud till olyckshändelse egde rum den 11, då twenne fruntimmer åkte utför den höga och krokiga Gammelbybacken; owan att gå för wagn lydde den ena hästen icke tygeln, utan drog wagnen mot en stor, wid sidan af wägen befintlig sten, med den påföljd att båda linealerna wid den häftiga stöten gingo af och de båda fruntimren jemte kusken kastades ur åkdonet – dock underbarligen och lyckligen utan att erhålla någon swårare stöt.

En händelse af så upprörande och sorglig beskaffenhet, att det redan är smärtsamt att omtala den, tilldrog sig första weckan i denna månad. Garfwaren Ekmans i Engelsby twenne barn, en femtonårig flicka, som besökte folkskolan, och en femårig gosse, förtärde bröd i hwilket råttgift war inbakadt, och afledo, gossen samma dag, flickan efter nära tre dygns lidande.

Denna förfärliga tilldragelse är utan alla kommentarer en gripande warning för en och hwar att försigtigt umgås med gift, då sådan oundgängligen måste anwändas mot skadedjur.

I Åbo Underrättelser finnes införd en uppmaning till enhwar, som känner till något werksamt medel mot nervös hufwudwärk, att uppgifwa det samma. Jag will derför nämna att ”Menthol” i många fall wisat sig som ett godt medel mot denna plåga, då man med mentholkäglan flitigt bestrukit pannan, tinningarne, samt i synnerhet nacken. Hjelper det icke så ”stjelper” det i alla fall ej heller, och försöka duger”, heter det.

      

          Bröllop i slutet av 1800-talet på Gammelby gård. Venena=dödligt.

Publicerad 18.11.2016 kl. 00:30

Kimito-bref Olyckshändelser och olycksbarn

23 oktober 1884

Efter en liten förberedande visit af wintern den 15 och 16 oktober ha wi nu åter veritabelt höstwäder, dimma, dugg och några graders wärme. Denna tid anwändes också flitigt af landtbrukaren till de sista arbetena ute på fältet – man wet ju ej huru snart wintern kan komma, och det icke på lek, utan på skarpa allwaret.

Doktorsfrågan har nu fått ett godt slut, i så måtto att den mest kompetente af de sökande till den till ansökning anslagna läkaretjensten å Dahlsbruk, doktor A.A. Branders blifwit utsedd till läkare derstädes och tillträder sin befattning den 1 januari 1885. Löneförmånerne, inberäknadt Kimito sockens och Dragsfjerds kapelle bidrag, utgöra 2,400 mark, jemte bostad, wed och foder för en häst. Det åligger då läkaren att en dag hwarje wecka mottaga patienter i Kimito Kyrkoby.

 

En olyckshändelse, som kostat ett menniskolif, har inträffat; trenne personer, en qwinna och hennes karlar, skulle nemligen från Westanwiks egendom i Westanfjerds kapell öfwerföra fyra stycken kalfwar till en af gårdens holmar. Farkosten war liten och kalfwarne, som skrämda och antagligen oförsigtigt eller alls icke bundna, alla kastade sig åt ena sidan, kommo båten att kantra; de båda karlarne räddade sig genom simning, men qwinnan drunknade. Kalfwarne, som anstiftat olyckan, simmade i land.

På kyrkostämman den 12 oktober fattade församlingen beslut om afskaffande af en sed, eller rättare osed, som hittills warit rådande. Det har nemligen warit brukligt att de som haft ärender af hwarjehanda slag, såsom anmälning om födde, för hwilka det efter predikan skulle ”tackas”, och annat, hwarför de egt att wända sig till församlingens klockare, gjort det i sakristian under predikan. Äfwen om wandringen dit skett sakta och warsamt, har den dock stört den stillhet, som under predikan skickligtwis bör wara rådande, och detta oskick kommer härefter att upphöra; alla böra hädanefter föredraga sina ärenden före gudstjenstens början.

Den slöjdskola som af folkskolelärarekandidaten Karl Karlsson å Trotby Östergård kommer att öppnas, är afsedd att taga sin början den 1 november. Afgiften är sex mark om året. Önskwärdt wore att företaget måtte röna framgång, men troligtwis kommer det till en början att få kämpa emot den misstro, hwarmed man wanligen betraktat allt som är nytt.

En dag under denna månad hithemtades med kronoskjuts från Åbo en ungefär fyraårig gosse, hwars mor skall för något brott sitta på Åbo slott, der barnet äfwen warit; hwarför gossen icke längre fick wara der med henne, wet man icke, och det åligger förmodligen Kimito kommun eller modrens anhöriga, om några sådana finnas, att taga wård om den lille, efter han blifwit hitskickad, men hjertgripande är ett sådant barns öde. Ingen älskar eller bekymrar sig om det, den ofjädrade sparfungen är knappt mindre hjelplös än en sådan liten i werlden utkastad stackare, men ej ens en sparf faller till jorden wår himmelske Faders wilje förutan, och Han wet äfwen ”hwad det skall warda af detta barnet”. Till en början har det fallit i barmhertiga menniskors händer.

Den förberedande skriftskolan med 1885 års skriftskoleungdomar börjades den 20 oktober; barnens antal är 83, deraf 47 gossar och 36 flickor.

Västanvik gård 1918       Fotograf Gunnar Sundvik Sagalunds bildarkiv

Publicerad 03.11.2016 kl. 12:28

Kimito-bref Goda skördar, mask på rågbrodden och en cyklon i knutarna

7 oktober 1884        

Att ”hösten är kommen”, derom qwäda skalderna, om höstens ankomst tala de gulnade löfwen och de halft löflösa träden, men om sommar, den ljufliga Britmessosommaren, wittna lingonblom, linnea, blommande rosenhäckar och trädgårdens i de grannaste färger prålande astrar och georginer. Ännu i dessa dagar har man skördat färska gurkor på kalljord.

Tranorna ha dragit mot söder, men ännu den 24 september syntes här några swalor. Alla sommargäster ha också nu lemnat wåra bygder. Herr och fru Ahlstedt medförde härifrån wackra sommarminnen i form af trenne mindre taflor, – landskap, – en stor duk, ”rast under skörden”, der man hade tillfälle att med nöje igenkänna gamla bekanta personligheter från bygden – och ett wällyckadt porträtt. Med dessa ha hufwudstadens konstwänner nu tillfälle att formera bekantskap på utställningen. *) Se bild vid tidigare inlägg.

Sedan regn ändtligen fallit, ha de länge så bedröfliga rågbroddarne något tagit sig, men flesta och ojemna äro de mest ännu och en ny fiende, masken, har på dem anställt betydlig skada.

Af rågen torde afkastningen öfwerhufwud taget kunna anses medelmåttig, af hwete likaså; hafre har man här ännu föga tröskat emedan alla gerna begagna den gynsamma wäderleken till arbeten på fältet, men man hoppas i allmänhet att deraf erhålla ett godt korntal. Owanligt god är tillgången i år på halm.

Potäterna, som upptogos under gynsam wäderlek, ha warit mycket gifwande, linet långt och mycket lofwar ”qwinfolket” träget winterarbete och långa wäfwar på ”lindan”, då jorden härnäst åter grönskar, ärterna ha också gifwit god skörd.

På frukt har detta år deremot icke warit så rikt; äpplen har skördats temligen litet, päron och plommon likaså, körsbär ha alls icke funnits. I wilda bär har det funnits ymnigt smultron och hallon, mindre rikligt lingon och hjortron och obetydligt blåbär. Såsom owanligt för årstiden kan nämnas att mogna smultron här plockades den 4 oktober.

Det naturfenomen som å ångbåten Nystad, den 25 september iakttogs i närheten af Jungfrusund, observerades äfwen på sjön mellan Sjölax och Falckberg. Twenne karlar, som wid sjutiden på qwällen rodde en med mäld lastad ekstock in i wiken wid Falckberg, hörde först ett egendomligt brusande, hwilket de ansågo framkalladt af någon förbifarande ångbåt; derpå sågo de en hög wattenpelare resa sig wid den lilla modt  i fjerden belägna Lemasholmen, hwarefter wattnet plötsligt steg och häfde upp en förfärligt hög wåg, som wältrade sig twärs öfwer fjerden mot Falckbergsstranden, så att båten, som lyckligtwis hunnit till stranden, höll på att ryckas tillbaka i sjön och blott med största ansträngning kunde qwarhållas. Samtidigt härmed hördes ett starkt hwinande i luften och en wåldsam stormil afbröt buskar, kwistar och georginer, som stodo der den for fram och transporterade några af dem ända till stranden af Makarla träsk, på en wersts afstånd. Denna ”cyklon”, eller hwad fenomenet kan benämnas, som från sydwest sträckte sina werkningar öfwer en smal sträcka, der den under sin framfart äfwen tog med sig twenne halmtak, och räckte blott några få minuter.

Ärtskörd tidigt 1900-tal i Söglö/Dragsfjärd.  Fotograf Elvira Fredriksson. Ur Sagalunds bildsamling.

Publicerad 13.10.2016 kl. 15:11

Kimito-bref Skördetid, grannsämja och stora ägg

1 september 1884    

Slagans oaflåtliga klappande påminner om att hösten är inne, ehuru den owanligt rika grönskan – som dock nu börjar skifta litet i orangegult och guld – länge qwarhållit illusionen af att sommaren ännu stod i sitt flor. Förlidne wecka inträffade twenne nattfroster, nätterna till den 27 och 31 augusti, och potatisblasten samt bönor och andra trädgårdsalster blefwo deraf ”swedda”; der hafren och kornet ännu icke blifwit skördade, ledo dessa sädesslag troligen äfwen skada, men de flesta hafrefält woro redan då afmejade. Den långwarigt wackra wäderleken hade warit synnerligen förmånlig för skörd och sådd, men fortfor torkan, så ser det bekymmersamt ut med brodden, hwars röda små ”spikar sticka upp – ja på de först sådda ställena redan skifta i grönt – regn skulle wara mycket af nöden, synnerligast på de styfwa leråkrarne. Af fruktan för en likadan torka som under hösten 1880 ha flere jordbrukare länge uppskjutit med sin sådd.

Rågen säges i år, twärtemot hwad man af den wackra wäxten wågade hoppas, gifwa klent resultat i riorna. Hafren har äfwen detta år warit särdeles frodig och hafrefälten en werklig fröjd att skåda; wackrare wäxt än på en nyodling å Påwalsby Westergårds egor torde wara sällsynt, ty man kunde der räkna ända till 15 strån, uppwuxna från samma rot

Ett wackert drag af  Påwalsby bys hemmansegare förtjenar wäl att beaktas. Af det starka hagelfallet i början af juli blef rågen å Fröjdböle säteris åker till större delen förstörd, och hemmansegarne i Påwalsby har gifwit enhwar ½ tunna utsädesråg, för att deras af olyckan drabbade granne, arrendatorn å Fröjdböle, skulle få sin åker sådd.

Söndagen den 24 augusti börjades i socknestugan härstädes af fröknarna Maria Hedberg och Alma Dahl samt folkskollärarekandidaten Karl Karlsson en söndagsskola; för ungdom och fullwuxna personer, som sådant önska, erbjudes der tillfälle att under par timmar på söndagseftemiddagen erhålla underwisning i skrifwa och räkna. Omkring 20 elever hade redan första söndagen infunnit sig. Detta menniskowänliga företag är wäl förtjent af framgång.

*  *  *

Ett hönsägg, som wäger 8 lod, torde wara en kuriositet i sitt slag, då wanligt stora ägg brukar wara ungefär 4 lod; den höna, som å Påwalsby Westergård wärpt detta ägg, skall wara af skånsk ras. De owanligt stora ägg från Påwalsby Nedergård, man på landbruksutställningen å Gesterby förlidet år hade tillfälle att se, och hwilka erhöllo pris, woro troligen af samma sort. Höns af Cochinchina ras äro här på orten temligen allmänna.

Havreskörd i Gesterby 1920-tal.  Fotograf okänd. Ur Sagalunds bildsamling

Publicerad 30.09.2016 kl. 15:14

Ett äkta soldattorp?

Gunnar Rosenholm vädjar om att soldattorpet skall bli autentiskt uppbyggt

 

Lillmälö den 14 februari eller ”Alla hjärtans dag” 1993

 

Bästa Peter

Efter vad jag förstod, då vi senast pratades vid i telefon, skulle soldattorpet närmast bli ett nytimrat hus av gammalt timmer, visserligen med exakta mått, tagna från ett ”äkta” soldattorp, m.a.o. vi skulle bygga en kopia av detta torp. En pastisch, som vi skulle marknadsföra som ett soldattorp från svenska tiden. Och i god tro skall alltså museiverket delfinansiera detta ”museibygge”. Jag finner inga motiv för ett sådant bygge.

Då ni byggde upp ”Smedens stuga”, nödgades ni också då konstatera, att en stor del av hustimran var fördärvad av förruttnelse. Och likväl, med vilken omsorg, jag skulle vilja nyttja ordet ömhet, byggdes inte huset upp till ett ”dokument”. Du sände mig många fotografier av huset i olika byggnadsstadier, och då jag såg de av Eur ”märkta” stockarna jämsides med de nyinsatta, med ett mästerligt utförande dessutom, gladdes jag och tänkte: ”Nu är Stundars i trygga händer”, evad som gäller byggandet av de återstående femtio husen”.

Mitt förslag är därför – egentligen är det fråga om en vädjan från min sida. Rada upp det nedrivna husets väggar skilt för sig, om de nu har blivit ordentligt uppmärkta? Då går det lätt att konstatera, huruvida huset kan räddas. Låt vara att detta måste ske med mycket – och ändligt mycket tålamod, arbete – men då kan vi verkligen redovisa ett räddat soldattorp från 1700-talet. De många iskarvade stockbitarna skulle bara visa att man inte skytt någon möda att återställa huset i dess forna skick.

 

Soldattorpet rivs I RunsorSoldattorpet rivs i Runsor

 

Du nämnde att en vägg var fullkomligt förstörd? Visserligen kan den inpassas med de fyra övriga, mellanväggen medräknad, m ni klarar knutarna? Hänsyn måste då tas, så att dörr och fönster erhålles exakt samma plats som tidigare. Det är då de andra väggarna, som absolut inte får förkortas eller förlängas, som skall bestämma över den nyinsatta väggen. Kan man dessutom lägga – de sannolikt bevarade och oanfrätta – översta väggstockarna in i ”nytimran” vore mycket vunnet.

Hur som helst, ta Dig nu en ordentlig funderare på saken. Och förtörnas inte på mig. Jag är snart borta, men husen står kvar. Detta kanske alltför ”melodramatiskt” uttryckt!

Med bästa hälsning

 

Gunnar

Sänd, sedan Du beskådat det, fotot tillbaka till mig! Allt blir sämre, också maskinskrivningspappret! Ur led är tiden!

Publicerad 11.08.2016 kl. 11:26

Sola och bada. Aurinkokylpyjä

Fiskars den 3 augusti 1898

Goda älskade Faster!

Tack så innerligt mycket för Fasters brev, som jag så länge dröjt att besvara, jag har blivit lite trög att skriva brev på sista tiden.

Nu är jag värdinna på stenhuset, ty Julins äro i Hangö och bada. Vi äro tre personer, herr Koch, ingeniör Cable och jag och hava tre jungfrur till vår uppassning, så att nog borde vi reda oss.

Hela sommarn har Julins rest av och an mellan Hangö och Fiskars, ena dagen äro de här den andra där, men nu skola de stanna borta hela augusti. Jag trivs nu åt riktigt bra här, det var efter sedan jag varit hemma, som jag sist skrev till Faster, så att jag då hade hemlängtan.

I dag kom tåget för första gången till Koskis, de skulle taga emot det där med flaggning och alla järnvägsarbetarna skulle trakteras med öl. Farbror Otto följde med tåget dit i dag, det hade varit roligt att vara med, men jag kunde förstås ej komma i från. För ett par veckor sedan hade vi stor brandkårsfest här, regn var det förstås som vanligt. Jag fick stå i bufetten hela tiden, och var ganska trött, när kvällen kom. En mycket trevlig utfärd hade vi en kväll till en holme, en av ungherrarna var tillställare, vi hade alldeles förtjusande roligt. Ingeniör Cable är riktigt vår rolighetsminister, han är en mästare i att sjunga visor, vi kunna rakt gå åt av skratt åt honom.

Anna

 

Sommardag i Hangö 1929. Andra från vänster bergsrådinnan Sophie von Julin.
Fiskars museums bildsamling.

Kesäpäivä Hangossa 1929. Vuorineuvoksetar Sophie von Julin kuvassa toinen vasemmalta.
Fiskarsin museon kuvakokoelma.

 

Fiskars 3. elokuuta 1898

Rakas täti!

Suuret kiitokset tädin kirjeestä, johon minulla on kestänyt niin kauan vastata. Olen ollut viime aikoina hidas vastaamaan kirjeisiin.

Olen nyt Kivimuurin emäntänä sillä Julinit ovat Hangossa kylpemässä. Meitä on täällä kolme henkilöä, herra Koch, insinööri Cable ja minä. Meillä on kolme palvelijatarta apunamme joten meidän pitäisi kyllä selvitä.

Koko kesän Julinit ovat matkustaneet Hankoon ja takaisin, yhtenä päivänä he ovat täällä ja toisena siellä, mutta nyt heidän pitäisi olla koko elokuu Hangossa. Viihdyn täällä nyt oikein hyvin, silloin viimeksi kun kirjoitin tädille ja olin juuri tullut kotoa, niin minulla oli koti-ikävä.

Tänään tuli juna ensimmäisen kerran Koskelle, se olisi tarkoitus ottaa vastaan liputtaen ja kaikille rautatien työntekijöille tarjottaisiin olutta. Otto-setä meni junan mukana sinne, olisi ollut hauskaa mennä mukaan mutta en tietenkään päässyt lähtemään. Pari viikkoa sitten meillä oli täällä suuri palokunnan juhla, vettä kylläkin satoi niin kuin tavallisesti. Seisoin koko päivän buffetissa ja illan tullen minua väsytti. Yhtenä iltana teimme mukavan retken saarelle, yksi nuorista herroista oli retken järjestäjä ja meillä oli ihastuttavan hauskaa. Insinööri Cable on oikea iloisuusministeri, hän on mestari laulamaan viisuja, voisimme melkein kuolla nauruun.

Anna

Publicerad 02.08.2016 kl. 15:39

Kimito-bref Lotteri med tävlingar och lekar

12 augusti 1884     

Ett särdeles wackert wäder gynnade syföreningens i Kimito lotteri, som försiggick den 10 augusti, Larsmess-söndagen i Kyrkby, der lokal wälwilligt upplåtits af herr vicebefallningsman Laurén. – Lottförsäljningen som egde rum på en med björkar och granar festligt prydd plan, försiggick särdeles snabbt; winsterna utgjordes af de af syföreningens flitiga medlemmar förfärdigade arbetena samt dessutom af en mängd wackra och nyttiga saker, som wänner till föreningen och dess menniskowänliga syfte förärat. Nettobehållningen blef 419 mark 45 penni – ett i sanning godt resultat, öfwer hwilket man har skäl att fröjda sig, emedan mången werklig nöd derigenom kan lindras.

För att bereda de många, säkert till öfwer ett tusental församlade en angenäm dag, hade flere af socknens herrar lånat syförenings ”systrarna” en hjälpsam hand, genom att anordna lekar och täflingar i fria luften, i en äfwenledes af herr befallningsman Laurén upplåten hage, och det roade både unga och gamla att se de kostliga kapplöpningarne i säck, kämpandet med höpåsar på höga bockar, försöken att wandra på en horizontelt liggande stock, som war fästad wid ena ändan, men utan stöd på den andra, och derför dallrade betänkligt, och att springa uppför ett af bräder sammanfogadt brant sluttande plan, samt kapplöpning; wid hwilka täflingar segraren alltid lyckliggjordes med något litet pris. Dylika på andra orter icke owanliga folknöjen ha här förut icke förekommit, men att de härefter icke skola bli försummade, derför borgar det allmänna intresse, hwarmed de omfattades. Ett oskyldigt nöjde, som tillika bereder sysselsättning, är en god sak, ty för den sysslolöses händer har frestaren alltid lätt något icke oskyldigt arbete i beredskap, och mycke okynne bedrifwes i werlden blott af missriktad, werksamhetsdrift.

För att flickorna ej heller skulle bli lottlösa på sin del af nöjet, lekte de unga sedan ”Hej säj, så får du mej!” och andra danslekar i det gröna.

För sitt warma sträfwande att gifwa socknens ungdom intresse för musikens förädlande njutning förtjenar herr orgelnisten Hagman i sanning stort erkännande. På landet, der redan de långa distanserna lägga hinder i wägen för regelbundna sångöfningar, erbjuder inöfwandet af en sångkör stora swårigheter, och det fordras både energi och god wilje att winna så goda resultater som herr Hagman wunnit och hwarom man hade tillfälle att öfwertyga sig, då hans sångarskara under eftermiddagens lopp utförde både kör- och qvartettsånger.

Innan lekarne togo sin början bidrog ett socknens barn, en nyligen från Nykarleby seminarium utexaminerad lärarekandidat Jansson, wälwilligt att göra festprogrammet rikhaltigare genom ett wäl genomtänkt föredrag ur swenska historien.

Jag tror mig kunna säga att denna lilla festlighet hos alla deltagare qwarlemnat ett uteslutande angenämt intryck, förnämligast på grund af den i allo utmärkta ordning och hygglighet, som öfwer allt gaf sig tillkänna. Man såg bland de många församlade ej en enda öfwerlastad person. Då Kimito allmogen förstår att uppträda så i allo hyggligt, kan man anse det som en heder att wara Kimitobo.

Ett warmt tack till alla gifware och köpare, till lekarnes ledare och ordningen upprätthållare, till dem, som genom sång och föredrag beredde de församlade ett förädlande nöje – till alla, alla som medwerkat till festens wackra resultat.

Dans vid Norrlångviken ca 1904.   Fotograf Otto Andersson

Publicerad 12.08.2016 kl. 00:30

Kimito bref Kejsaren, vädret och levebrödet

Kimito den 8 juli 1884

Ändtligen en bålstor nyhet från wår af watten omflutna lilla werld! Hans Majestät Kejsaren har tillika med den kejserliga familjen på sin lustjakt passerat Strömma kanal. Ett par dagar förut såg man wid Strömma ett ryskt sjömätningsfartyg, troligen utsändt för att undersöka farwattnen och den 4 juli klockan mellan 1 och 2 på dagen passerade de kejserliga fartygen, twenne till antalet, kanalen, der det var ”motström”, så att de lyckliga och förtjusta åskådarne, som samlats kring stränderna, fingo tillfälle att litet längre än hwad annars warit händelsen betrakta de höga personerna, hwilka derunder alla stodo på däck. Det war dock blott få helt få, som hunno till stället, och man hör mången nästan med tårar i ögonen beklaga att den ej wisste af detta tillfälle att en gång i sitt lif få skåda Finlands älskade kejsare och storfurste, den huldrika kejsarinnan och deras barn; öfwer hwilka de söndagligen nedkalla wälsignelse i templet.

Måtte äsynen af wårt wackra land i dess mest leende sommarfägring göra det rätt kärt för dess herrskare, ty wårt land må wäl som skalden sjunger wara fattigt på guld, men är dock rikt på skönhet och trofasta hjertan.

Ångbåten ”Salo” mötte, på sin färd från Åbo till Salo; det kejserliga fartyget i närheten af Toppjoki, och passerade så nära förbi det samma, att dess passagerare hade glädjen att mycket wäl se Hans Majestät Kejsaren, som sjelf styrde sitt fartyg. Den kejserliga familjen war då icke på däck. Lotsåldermannen och kanalwaktmästaren Lindberg, som åtnjöt hedern att få tjenstgöra som lots på den kejserliga lustjakten, en timmes wäg under det den for omkring Angelniemi — Kimito öns inåt Halikko wiken skjutande udde — war, då han derefter kom ombord på Salo, dagens hjelte! Han formligen bestormades med frågor om allt, hwad han sett och upplefwat. Kejsaren war en märkwärdigt ståtlig herre, kejsarinnan så huld och blid. Hon hade sjelf med egen hand gifwit honom det riktiga arvode för hans tjenst — i mångens ögon en hel liten förmögenhet — 400 mark, deraf 300 i guld och det fjerde hundradet en sedel, och derwid nådigt till honom yttrat några wänliga ord. Mannen war helt rörd och öfwerwäldigad af den oförgätliga heder, som kommit honom till del.

De kejserliga barnen hade sprungit omkring på däcket och musiken ljöd så grant.

Wäderleken har nu under ett par weckor warit särdeles warm och solig och torkan war nära att skada vegetationen, då stark åska med regn inträffade den 5 juli på qwällen och den 6 middagstiden. Åkrarne ha i allmänhet här haft en gynsam blomningstid, men de bästa och tätaste blefwo sorgligt nog af ett åskregn före midsommar så djupt nedslagna att de ej mera förmått resa sig. Potäterna ha nu efter regnet öfwerallt skjutit wackert upp, äfwen de sent satta, och i trädgården har man redan ätbara potäter. För stadsboar är detta visserligen ingenting rart, ty sådana tillhandahållas dem ju redan tidigt, men för landsboar är det ganska tidigt att redan, som här nu är fallet, få skörda stora potäter från kalljord den 6 juli. Det är ett slags ljusröda, mycket tidiga och mycket gifwande, som i denna trakt med förkärlek odlas.

På flere ställen tog höslåttern sin början de första dagarna i juli, och i denna wecka torde höbergningen öfwer allt här i trakten börja. Öfwer mask på fruktträd och buskar klagas allmänt, och man befarar att det icke alls bli frukt i år, ehuru så wäl äpple- som körsbärs- och plommonträden blommade ganska rikt.

Sjöwattnet har dessa tider knappt warit kallare än luften, som stundom närmat sig 30 gr.Celsius.

Mogna smultron utbjödos till salu första gången den 6 juli.

Gökens toner pläga wanligen förstummas redan wid midsommartiden, men i år låter henne wårsångarare ännu dagligen höra sig.

Alexander III med gemål

Publicerad 12.07.2016 kl. 13:05

Kimito bref Fartygsbygge, laxar, företagsamhet, den gamle Ryssbacken och hans båt.

 18 juli 1884

Ingenting är så här midt under höbergningstiden, af mera brännande intresse för landbon är wäderleken, och ingenting har warit variablare än just wädret dessa senaste dagar. Redan nykomlingen Alice – som rätteligen borde heta Toras – tycktes jämte sina äldre systrar Johanna, Kristina och hwad de respektabla damerna alla heta, gråtmilda humör, men wisade dock snart, som det egnar och anstår en ung tärna, ett soligt anlete; sedan har det dagligen fallit några större eller mindre skurar, och i dag regnar det kontinuerligt. Det ser bekymmersamt ut med höet, som annars i år torde på de flesta ställen gifwa temligen god afkastning; men wi wilja hoppas att Gud efter regn åter låter solen skina och förlänar en tjenlig wäderlek.

En läckerhet, som annars wanligen fått anskaffas från längre bort belägna orter har dessa tider stått till buds på närmare håll. Å Dalby Mellangårds fiskewatten har nemligen i en så kallad stor-ryssja under några weckor fångats 17 st. laxar, några wägande öfwer 1 Ltt. Detta förträffliga fiskredskap, som lärer begagnas i Österbotten och fullfärdigt säges kosta 700 mark, har således blott genom lax inbringat en wacker summa då denna fisk orensad betingat sig ett pris af 80 penni TT. Dessutom skall i ryssjan utom laxen äfwen fångats mycket sik.

Under gynsam wäderlek och åskådarnes hurrarop afgick från stapeln å Kärra warf i Dragsfjerd den 6 juli ett fartyg, som erhöll namnet Nikolai. Fartyget, hwilket eges af rusthållaren G.A. Fredriksson med flere, är bygdt under Bureau Veritas’ besigtning af byggmästar I. Danielsson från nämnda kapell, efter en af byggmästare G.A. Kronström från Kimito socken uppgjord ritning, och kommer fartyget hwilket enligt fackmäns utsago är wäl konstrueradt, att riggas som barkskepp, mäta cirka 450 registertons och föras af kapten G.A. Bäcklund från Åbo, hwilken under en följd af år fört fartyg för nämnde rederis räkning.

Under hösten kommer i Kimito ytterligare ett skepp att afgå från stapeln; hwilket bewisar att härwarande rederier oaktadt de tryckta konjunkturerna ännu icke låtit afskräcka sig från fartygsbyggeri.

Från fartygen, af hwilka de flesta fulländat sin första resa, hafwa, ehuru frakterna äro ytterst låga, mindre dividender utdelats.

De uti Illo och Brändboda i Westanfjerd år 1882 uppförda twenne cylinder-kalkugnarna hade under förenämnda och förlidet år att utstå den kamp, som ofta widlåder nya inrättningar, nemligen swårigheten att för sina tillwerkningar erhålla afsättning; dessa widrigheter synas emellertid nu hafwa upphört. Det från förra året oförsålda, till flere tusental tunnor uppgående kalklagret, jemte tillwerkningarne sedan mars månad, är nu utsåldt. Wid Illo kalkugn wänta för tillfället twenne fartyg på last – liksom det förut under sommaren äfwen warit fallet, tills ugnen hinner leverera dem den.

Det gamla i Kimito förr brukliga sättet att färdas med båt till Åbo har i följd af den beqwäma ångbåtslinien Åbo - Salo i norra delen af ön upphört, men deremot nödgas man ganska ofta begagna sig af båt i dess södra del eller Westanfjerd, emedan ångbåten Nystad endast hwarannan wecka anlöpen Westanfjerd; skulle icke Nystad, till allmänhetens glädje och möjligen dess egen fördel, kunna sträcka sin färd en knapp timmes wäg längre fram, och anwända Gräggnäs, i stället för Dahlsbruk, till ändpunkt?

Apropos af ångbåtsturer, så har här från många håll uttalats en önskan att ångbåten Aino, som om onsdagarne afgår från Salo till Åbo klockan9 träder sin färd till Strömma, kunde afgå en eller par timmar tidigare än hwad nu är fallet så att det för dess passagerare wore möjligt att fortsätta resan österut med "Finland" som klockan 7 afgår från Åbo. Så som turerna nu äro ställda, mötas de båda fartygen ofta i Åbo å.

För den som lefwat i dessa trakter för trettio à fyratio år tillbaka och erinrar sig kommunikationerna till sjös på den tiden förefalla framstegen, hwad dessa beträffar, ofantliga. Nu befaras wåra kuster af ångare; då fanns här en gammal gubbe den så kallade ”Ryssbacken”, hwilken benämndes sålunda efter den backe, der hans koja stod och der några ryssar i tidernas tid sägas blifwit jordade. Gubben hade en temligen stor båt, war kapten på skutan och transporterade passagerare till och från Åbo, emot en afgift af 5 kopek silfwer, några ”kaffeknorrar” och förbindelse att i tur med öfriga passagerare hjelpa till med rodden. Förnämligare passagerare kunde mot en högre afgift slippa att ro. Med befattade man sig på den tiden föga, utom då det war någorlunda lugnt och vackert wäder. Gubben satt förnöjd wid styret, tuggade sin buss, tog gerna en styrketår och tyckte att ”Gud skop ingen haft”. På båten befunno sig gemytligt tillsammans folk och kacklande höns; man lade ofta i land – ”Brudholmen”, ”Röfwarholmen” och ”Kyrkherrn” woro de wanligaste rastställena – och då kokades kaffe och potatis. Sålunda kunde man omsider kafwa sig fram på par tre dagar och nätter. Då gubben nedlagt kommandostafwen, efterträddes han i befälet af sin gumma ”Ryssbackan” – bekant för sin försigtighet och sina swarta strumpor – och allt gick på gamla wiset, utom att kaffedrickandet tilltog och segellapparne mera sällan hissades. Nu hwila de gamla sedan många år från sina färder och skelettet af båten, som länge uppdragen på stranden wid Lappdal tjenade de wäntande ångbåtspassagerarne, som afbidade gamla Thellas ankomst, till ett klent skydd mot owäder, är för länge sedan förswunnen från jorden. Allt har sin tid och så hade äfwen gamle Ryssbacken och hans båt.

     Fartyget Nikolai och skeppsbyggmästare G.A Kronström   

Publicerad 12.07.2016 kl. 12:33

Allmänt om Soldattorpets inredning

Bästa Peter

Stort tack för kalendern, vars bilder – utom hästräfsan – imponerade stort. Med intresse läse jag ”avhandlingen” om primärskolan. Skall återbörda den vid vårt nästa Solfbesök, om inte tidigare.

Låt oss sedan diskutera soldattorpet, som ju kommer att visa den äldsta interiören av alla Stundarsstugor, rena sjuttonhundratalet. Därför bör:

Spisen (stacken) vara av natursten och ha mindre höjd än de övriga museistugornas spisar.

Väggarna bör vara nakna, alltså bör stockarna synas och helst borde de vara mörka av ålder och rök. Därför bör väggarna återspegla ett fullödigt timmermansarbete. Viktigt är att ta reda på hur nåtarna är fyllda. I Ingen händelse får det ske med träull, vilket oktoberplanschen visar. Kanske Du hittar prov av soldattorpets stockar? Eventuellt kan väggarna målas med limfärg och stänkmålas, alltså direkt på stockväggen. Har Du i sockenmagasinet påträffat den stockbit med dekor, som jag berättade om i ett tidigare brev?

 

De enskilda möbelpjäserna borde vara få, tidsriktiga och helt omålade eller blå, absolut ingen mahognyfärg kan godtas. Har Du hittat underrede till det gamla kärlskåpet? Högsängen måste väl rekonstrueras, varvid man bör minnas att den skall vara kortare än museets andra högsängar. Kanske jag senare kan ge ett exakt mått. Jag återkommer senare till möblerna, men bra vore det om Du får tag i en riktigt gammal vävstol. I så fall sätter vi upp en vadmalsväv.

Väggbänkarna bör absolut vara öppna.

Ugnsfönstret kan vara mindre än de övriga.

Brödåsarnas, ”kleåsan”, måste finnas, och de bör gå från mellanväggen och fram till gavelväggen, alltså inte korta som i skomakarstugan.

En äkta sjuttonhundratals innerdörr – i tiden köpt av Anders Bergström i Rimal för min sommarstuga och senare återbördad till Stundars – borde finnas på Stundars, på ”Finnas” stugvind. Den är blåmålad på ena sidan och har ”orrstjärtsgångjärn”. Den borde tvättas ren och insättas i soldattorpet.

---

Nu torde det räcka för den här gången. Jag håller väl även en paus, ty grannhuset, Sandgärdan, kräver mycket av mig som timmerman, snickare, murare och målare. Resultatet torde bli därefter.

Med bästa hälsningar

Gunnar

Publicerad 27.06.2016 kl. 14:07

Väggbänkarnas utseende och kärlskåp i Soldattorpet

Nytorp den 15 januari 1993

 

Bästa Peter

Jag kommer här med några ”synpunkter ”, då det gäller att skapa ett så ”äkta” soldattorp som det bara är möjligt. Den här gången gäller det att diskutera väggbänkarna och inredningen. De förra har nästan alltid i museala sammanhang rekonstruerats fel, m.a.o. man har tillmätt allmogebyggnadernas ”kistbänk” en alltför hög ålder. I själva verket gjorde den sitt intåg i de svenskösterbottniska bondstugorna tidigast först vid 1800-talets mitt. ---

Att vårt soldattorp, som skall visa en interiör från 1700-talets slut torde sålunda vara en självklarhet. Men var skall vi få modell till själva sittplankan och dess ben? Och hur såg mullbänksstocken ut, i vilken benen var intappade? Kanske Bragegården kunde ge besked härom, ehuru den har mullbänkarna helt täckta av golvet – vilket ju är helt försvarligt, emedan det här inte är fråga om ett museum utan om en förenings samlingslokal. Louko gård invid Vasastjernas stenhus – museum i Gamla Vasa har visserligen några bänkstumpar, men benen verkar inte att vara ”vakart krysa”. – Innertaket borde vara mörkbrunt av ålder och ugnsrök och inte vitmenat. Vidare saknar fönsterna fönsterbräden. Stugan är avbildad i Vasa stads historia I, sid 254-255.

 

 

En hjälp i nöden kan vi kanske få, nämligen från ”Herris” eller Mukaris i Pundars. Lillstugan är ju från 1700-talet och förhoppningsvis alltjämt i oförändrat skick? Där kunde Du få reda på mullbänkens bredd, mullbänkens mot golvets liggande stocks utseende och höjd över golvet. Kanske det skyddande näverlagret finns kvar? I så fall, vilken sida vänds mot mullbänken? Dessutom kunde Du få reda på hur stockarna i väggen behandlats, alltså nåtarna etc etc etc. Huset är ju helt unikt. Men hur kommer Du dit? Kanske Ellen Mukari är villig att öppna ”klenodens” dörrar eller henens svåger. Gösta Holm i Voitby. Eller kanske Ellens systerson Kaj Holm i Voitby? Lycka till.

Ännu en sak är fin i ovannämnda stuga, och det är spjällskjutarna, för att inte tala om mellantaket.

Sedan skulle jag vilja diskutera övriga detaljer i soldattorpets fasta inredning och möbelpjäserna. Då det gäller golvet, borde ni försöka få tag i så breda golvtiljor som bara är möjligt. Bräden och bjälkar i mellantaket bör få en möjligast mörkbrun ton medels garvsyra, som ger det äktaste utseendet, eller valnötsbets. Man kan även svärta taket med brinnande näver i en burk, som förs av och an under taket. – Givetvis måste man ha en brandspruta i närheten.

Sedan kommer vi till de övriga möbelpjäserna. Bordet – hos Aina Nyberg – har jag redan skrivit om. Lyckligtvis kan vi kanske rekonstruera  ”tjäärilskåpe”. Från ”sasi-Erkas” stuga på Mobacken – nu Stundars snickarstuga – tog jag vara på nedredelen – skänken – som fått den öppna hyllan bortsågas. Skåpet är mycket gammalt, ty dörren är närmast en lucka. Skåpet är gråmålat, men vad som döljer sig under detta färglager, vet jag inte. Jag anser, att någon sakkunnig tar fram ursprungsfärgen och komponerar in den öppna kärlhyllan. Ju äldre ett skåp är dess mindre är dess dörr. Skåpet är alldeles säkert från 1700-talet, och skulle passa alldeles ypperligt i soldatens stuga. Var finns det nu? Jag har ett vagt minne, att Margit Holm placerade det i frianboden vid ”Blekkslagaris”? Ungefär så här ser det ut:

 

 

Kärlskåpet som det förverkligades i Soldattorpet

 

Då jag fortsatte att bläddra genom mina folkloristiska anteckningar, hittar jag ytterligare en traditionsuppteckning, meddelad av Vendla Snickars på Mobacken – fel i ”Kåppabyn” och enligt den hade man ”väggbänkar som var öppna framtill, så att mullbänken syntes, och dessa bänkar hade svarvade ben och saknade ryggstycke”. I samma veva plockar jag fram ÖHM:s ”Museer i Österbotten” och finner där på sidan 42 en bild av Laihela museum och en väggbänk med svarvade ben? – Själva väggbänken hör nog dock hemma i finska Österbotten.

 

Nog är Du väl ganska trött vid det här laget, varför jag slutar

Med bästa hälsningar,

Gunnar

Publicerad 21.06.2016 kl. 12:05

Kimitobref ” Sommargäster, kvinnoslöjd och sinnesrubbade”

23 juni 1884

”Allting kommer till den som förstår att wänta”, heter det. Midsommaren med sin prakt af ”rönn i blom”, syrener, ljufliga blomsterängar och doftande örtesängar är här, wärmen är här, det efterlängtade regnet är äfwen kommet. Solskenet kommer också förwisst, blott wi bida tiden. — Äppleblommen snögar ned, fogelungarne wåga sig ur boen och åkern böljar som ett upprördt haf för winden. Ängsknarren, eller som allmogen benämner den ”åkerskärran”, låter höra sitt entoniga men trefliga ljud om qwällarne och åkern blommar. Redan den 19 såg man rågblommen liksom på försök sticka ut små flaggor. Något blåsig och regnig har blomningstiden för åkern warit dessa senaste dagar.

Efter den långwariga torkan, som wäckte allwarsamma farhågor för de twinande hafre- och kornbroddarne, samt ärterna, hwilka alla till en början sett hoppgifwande ut, och de i år särdeles sent satta potäterna, föll ändtligen i lördags, den 21, ett härligt regn. Natten till söndagen inträffade mycket stark åska. De ”wäderwise” påstå att wi nu ha twenne regniga veckor att motse, lyckligt wore om det då skulle regna ut innan hötiden.

Socknens wördade själasörjare herr prosten Hedberg, som med sin fru företagit en färd inom eget land och sträckt den ända till Wiborg, hemkom den 21 wid god helsa och full wigör, så att församlingen åter hade glädjen att den 22 se honom för altaret och höra honom förkunna ”sanningens ord”.

Den 21 nedbäddades till hwila å socknens kyrkogård en åldrig församlingsmedlem, fru Amalia Wilhelmina Gadelli, enka efter vicehäradshöfdingen, O. Gadelli, hon afled i sitt åttioandra år, efter ett långwarigt lidande, den 13 juni å Fröjdböle säteri.

Med sommarfoglarne komma äfwen andra sommargäster till wåra bygder. Artisten Fredrik Ahlstedt med fru och dotter wistas i sitt mångåriga sommarhem på Elmdal, och det är att hoppas att den stora tafla, han der för twenne år tillbaka hade under arbete, i år skall nå sin fulländning. Flitig som alltid, sysselsätter han sig redan med ett porträtt af ett äldre fruntimmer i granskapet.

Dalby inrättade skolan för konstwäfnad, som nu nyligen afslutat en af elever så wäl, af ståndspersons- som allmogeklassen fregventerad kurs. Wäfnad är i öfrigt en slöjd som här gått ganska mycket framåt och utställningen å Gästerby gård förlidet år hade äfwen ganska wackra prof på täcken och mattor att framwisa.

Wid i dag hållen kommunalstämma, wäcktes frågan om inrättande af en wårdanstalt för de många sinnesrubbade, hwilka nu på kommunens bekostnad äro utackorderade på skilda håll eller wårdas på rotor. Majoritetens åsigt war det att hyran för gemensam lokal och wårdare skulle öfwerstiga hwad de olyckliga nu kosta församlingen på det gamla wiset, och att det derför skulle förbli wid det gamla.

Den 24 juni, en riktigt klar sol belyser icke denna årets skönaste högtidsmorgon, men ”mulen morgon, härlig dag”, heter det och antagligen skall detta äfwen nu till mångas glädje besanna sig.

I dag konfirmerades i socknens högtidsprydda, wördnadsbjudande tempel församlingens skriftskolebarn till antalet 88, 46 gossar och 42 flickor.

Skördefolk i Elmdal  Fredrik Ahlstedt

Skördefolk i Elmdal     Konstnär: Fredrik Ahlstedt   Foto ur Sagalunds arkiv

Publicerad 23.06.2016 kl. 00:15

Fiskars. Nytta och nöje. Arkea ja juhlaa.

Fiskars den 8 juni 1898

Goda älskade Faster!

Tack så innerligt mycket för Fasters senaste brev. Pingstdagen voro vi på bröllop, Mary Degeners och ing. Öllers på Pojo gård, jag tyckte att det var roligt där. Nästa gång jag får träffa Föräldrarna och syskonen, hoppas jag är i midsommar på Dalsbruk, där vi funderat på att stämma möte på Blösens högtidsdag, för mig beror det nu på hur båtarna gå dit.

Jag längtar allt litet från Fiskars, hade jag ej Åminnefors så nära, vore det allt värre. Finsmideskontoret som jag sitter på är litet otrevligt, ett ständigt dammande, surrande och bullrande, och mr Hancock är ej häller alltid så trevligt, men jag har egentligen ganska lätt att finna mig i vilka omständigheter som helst. Det vore så roligt att snart få brev från Faster.

Anna

 

Fr.v. Finsmedjans chef Carl Johanson och kontoristen Laura Holmström på Finsmidesfabrikens kontor ca 1905. Fiskars museums bildsamling.

Vasemmalla hienotaetehtaan johtaja Carl Johanson ja konttoristi Laura Holmström hienotaetehtaan konttorissa n. 1905. Fiskarsin museon kuvakokoelma.

 

Fiskars 8. kesäkuuta 1898

Hyvä rakastettu Täti!

Paljon kiitoksia Tädin viimeisestä kirjeestä. Helluntaina olimme häissä, Mary Degener ja ins. Öllerin häät Pojo gårdissa, minun mielestäni siellä oli hauskaa. Seuraavan kerran kun saan tavata Vanhemmat ja sisarukset, olen toivottavasti Taalintehtaalla, sinne olemme suunnitelleet tapaamista  Blösin juhlapäivänä. Minun osaltani se riippuu siitä, miten laivat kulkevat.

Kaipaan vähän pois Fiskarsista, jos minulla ei olisi Åminneforsia niin lähellä, olisi kaikki huonommin. Hienotaetehtaan konttori missä minä istun on vähän epämukava. Ainaista pölyä, surinaa ja melua sekä herra Hancock ei aina ole niin ystävällinen mutta minun on kuitenkin aika helppoa tulla toimeen missä tahansa olosuhteissa. Olisi hauska saada pian kirje tädiltä.

Anna

Publicerad 08.06.2016 kl. 07:56

Kimito bref ”När Erik bär ax, så ger Olof kaka”

2 juni 1884     

Efter den långwariga oblida wäderlek, som rådt wågade man knappt mera hoppas på wärme. Emellertid ha wi nu en wacker och solig pingsthelg, ehuru vegetationen, som en lång tid nästan synts stå på samma punkt, ännu är ganska litet framskriden. Krusbärsbuskarne blomma — till fröjd för de surrande humlorna — häggblommen håller på att slå ut, björken, skogens sköna brud, sweper sitt ljusgröna hår som en lustig slöja kring sina smidiga grenar och redan den sista maj kunde man på åkern upptäcka ett och annat ax, som warit ifrigare än de öfriga att framtitta ur sin gröna kapprock. Lyckligt att flere ej äro lika nyfikna, ty nätterna ha fortfarande warit ganska bistra och hotande. ”När Erik bär ax, så ger Olof kaka”, heter det. Eriksdagen infaller den 18 maj och den fruktade Olof — ”olsmesskroken” — den 29 juli. Det ser således ut som om skörden i år skulle bli ganska sen.

Oaktadt kölden se hafrebroddarne i allmänhet rätt täta och lofwande ut. Ännu har man här i trakten endast satt potäter på några soliga ställen ty det klagas allmänt att jorden är för wåt.

Kristi Himmelsfärdsdag hölls af missionären Tolonen efter slutad gudstjenst missionspredikan, och kollekten, som efter föredraget insamlades för hednamissionen utgjorde 72 mark. Pingstdagens kollekt är genom öfwerhetligt förordnande anslagen till hednamissionen, och inbragte under swenska och finska gudstjensterna sammanlagdt 34 mark 15 penni.

Sjette söndagen efter påsk hölls i folkskolehuset af magister Wäfwars ett talrikt besökt folkeligt föredrag; ämnet war Luther och reformationen.

Att en majförening här komme till stånd wore i sanning önskligt, ty skogens små bewingade innewånares bon plundras på det grymmaste af unga gossar. Man har hört sådana berömma sig af att på en dag ha tillegnat sig 150 st. ägg. Sådant är i sanning upprörande.

Ett önskningsmål, som man från flere håll hört uttalas, wore att medel på något sätt kunde sammanbringas till uppförande af ett anspråkslöst skjul wid den i år nybyggda prydliga ångbåtsbryggan å Lappdal. En tillflyktsort, om också af det allra minst pretentiösa slag, wore i sanning der af nöden för de många resande, som ofta i regn och blåst uppehålla sig timmotal på stranden, och för effekter, som lida af wäta.

”Kärlek och hosta kan ingen falchera”, säger ett gammalt ordspråk, hwilket man denna wårtid särskildt hwad hostan beträffar haft tillfälle att besanna. Hostan kan icke ”falcheras” och hwad wärre är, så är den ofantligt smittosam, ty blott en börjar, fortsättes dermed i oändlighet, fint och groft, högt och lågt, i synnerhet i kyrkan under gudstjensten och särskildt så fort predikan börjar. Man är färdig att önska det de goda menniskorna wille taga med sig lakrits, socker eller en liten bit bröd, för att hejda detta för predikanten och åhörarne mycket störande oljud, samt de allra wärst angripna wille stanna hemma, tills hostan gått öfwer.

Den ena önskar ett, den andra något annat! Så har man äfwen uttalat den önskan att ångbåten Nystad också på färden från Åbo till Hakkala skulle anlöpa Westlax.

Magister Wäfwars har åter i dag hållit ett folkeligt föredrag i skollokalen, om Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, och derwid haft en talrik samling åhörare.

Ångbåten Nystad vid bryggan i Strömma.

Publicerad 02.06.2016 kl. 00:30

Kimito bref. Vårens ankomst och terminsavslutning

13 maj 1884

 

”Hvad våren långsamt nalkas                                     

Det är så kulet än;                                                      

Jag tror han med oss skalkas                                   

Och kommer ej igen –                                                

Ty frost och snö och isar

Oss göra stort besvär,

Och vintern nogsamt visar

Att han är herre här”

Nu wi i sanning haft orsak att med erkebiskop Tengström sjunga!

Men det sköna regn, som åtskilliga gånger rikligen fallit, har dock slutligen brutit winterns wälde och inwid drifwan ha blåsippor öppnat sina blåa ögon. Redan owanligt tidigt, den 30 mars, flockades några sådana i en solbacke. Hwitsippor och styfmorsblommor ha funnits till namnsdagsbuketter åt Rosor, Alexandrar och Charlottor. Krusbärsbuskarne ha långsamt och liksom på försök utwecklat små blad, häggen likaså, och ”mössöronen” framtitta ur björkarnes knoppar. Fogelkören är fulltalig, sedan göken den 6 och swalan den 7 maj börjat instämma deri.

Sedan ”gamla Marienatten”, då det var frost, har det frusit mer eller mindre 21 nätter; önskligt wore att gamla märken icke skulle stå, så att wi blefwe besparade de 12 återstående frostnätterna!

Åkrarna, hwilka under den långwariga kölden ingåfwo stort bekymmer, grönska nu efter regnet öfwer allt ganska lofwande; man har åter, liksom förr så mången gång, haft orsak att med glädje och tacksamhet besanna att ”Herrans högra hand förmår allting förwandla”

Ehuru maj ej var särdeles warm och solig, lockade den dock ut skolbarnen, som hade en lofdag, till glada lekar och sånger i – Paradiset – nemligen till en så benämnd hage på prestgården.

Den 6 afslutades terminen i socknens högre folkskolor, så wäl för gossar, som för flickor. Herr Kyrkoherden Ekblom, som öfwerwarade deras examina, förklarade sin belåtenhet med deras arbete och yttrade några hjertliga afskedsord, emedan han icke trodde sig widare komma att behålla den anställning som folkskoleinspektor, han under en följd af år innehaft. Wid examen i gosskolan hade man tillfälle att se rätt lofwande prof på slöjd, efter den korta tid, undervisningen i denna branch der meddelats. Twenne Furuhjelmska stipendjer à 20 mark tilldelades twenne fattiga flitiga elever i flickskolan. Af herr befallningsman Schalien hade dessutom wälwilligt förärats 30 mark, hwilka fördelades sålunda att en flicka erhöll en gåfwa af 10 mark, samt twenne flickor och en gosse 5 mark hwardera.

Wårsådden pågår, jorden säges wara särdeles lucker och lett redd, men ledsamt nog tyckes det på fälten finnas en myckenhet råttor, som hota utsädet. Gräs sticker upp, men det går långsamt, fåren ha redan en tid gått ute och kreaturen sucka mångenstädes af brist på foder eller gröngräs...

Skolavslutning i Tjuda pedagogi 1952   Bild:Sagalunds bildsamling

Publicerad 14.05.2016 kl. 00:30

I museipressen bloggen publiceras tre historiska personers brev under ett kalenderår.

Anna Bäckström beskriver Fiskars bruk ur en kontorists ögon. Fanny Forsman är ÅU:s korrespondent på Kimitoön. Gunnar Rosenholms text handlar om uppbyggnaden av ett soldattorp. 

I samarbete Fiskars museum, Sagalunds museum och Stundars.

Museipressen-blogissa kolme historiallista henkilöa kirjoittavat kirjeitä kalenterivuoden mukaisesti. Yhteistyössä Fiskarsin museo, Sagalundin museo ja Stundars.

 

 

Fanny Forsman

Presentation av Fanny


Anna Bäckström

Presentation av Anna


Gunnar Rosenholm

Presentation av Gunnar

 

Kategorier

Senaste kommentarer

08.06, 09:24Fiskars. Nytta och nöje. Arkea ja juhlaa. av Mark Osterloff

November 2016

Kimito-bref Folkflyttning, sorgliga tillbud och medel mot hufvudverkKimito-bref Olyckshändelser och olycksbarn

Oktober 2016

Kimito-bref Goda skördar, mask på rågbrodden och en cyklon i knutarna

September 2016

Kimito-bref Skördetid, grannsämja och stora ägg

Augusti 2016

Ett äkta soldattorp?Sola och bada. Aurinkokylpyjä

Juli 2016

Kimito-bref Lotteri med tävlingar och lekar Kimito bref Kejsaren, vädret och levebrödetKimito bref Fartygsbygge, laxar, företagsamhet, den gamle Ryssbacken och hans båt.

Juni 2016

Allmänt om Soldattorpets inredningVäggbänkarnas utseende och kärlskåp i SoldattorpetKimitobref ” Sommargäster, kvinnoslöjd och sinnesrubbade”Fiskars. Nytta och nöje. Arkea ja juhlaa.

Maj 2016

Kimito bref ”När Erik bär ax, så ger Olof kaka”Kimito bref. Vårens ankomst och terminsavslutningKimito bref. Åländska fiskare och Wärnepligtens våndor

April 2016

Fiskars 1. maj 1899 / Fiskarsin vappu 1899Fiskars brev. Riktigt hemmastadd

Mars 2016

Kimito bref. Lärkor och sjöfartKimito-bref. ”Himmelstecken” och botemedel för hufwud- och tandwärk

Februari 2016

Anna kommer till Fiskars / Anna saapuu FiskarsiinSoldattorpet på StundarsKimito-bref. Fastlagsyra och möjligheten att sända konterfej till sin älskadeFiskars 1898Soldattorpet på Stundars timras upp

Januari 2016

Kimito bref. Då det regnade maskarHembygdsrådet Gunnar Rosenholm 1912 – 1999

December 2015

Kimito-bref. Hur blir det med läkare och fattigvård?Fanny Forsman 1836-1912 Anna Bäckström (1875–1942), Fiskars